Foto: Privat och Andreas Jonsson
Hippologstudenten Johanna Månsson, 22 år, var nyligen med om en otäck händelse vid stallet i Billdal, när hennes häst Little Ninja skrämdes och blev påkörd av en skåpbil från Postnord. Som tur är klarade sig alla inblandade utan fysiska skador. I ett inlägg på Facebook, som vi återpublicerar här nedan, berättar hon mer med egna ord. Postnord kommenterar händelsen.
"Jag är inte personen som brukar lägga upp den här typen av inlägg men nu räcker det. Kom nyss hem ifrån stallet efter att ha tagit in min häst från hagen. Jag har turen att ha en trafiksäker häst som blivit miljötränad och utsatt för alla möjliga situationer. Men som alla andra flyktdjur reagerar han instinktivt och kan bli rädd.
På väg in till stallet ser jag en skåpbil, Postnord, som är inne och vänder på stallplan. Fint tänker jag då, som redan hunnit gå en bit på vägen. Föraren stannar säkert och låter mig passera. Men icke, bilen vänder och kör ut på vägen. Jag tänker då att föraren säkert sänker hastigheten i höjd med mig och jag håller mig så nära kanten som möjligt. Föraren saktar inte ner farten. Bilen kör inte för snabbt för en vanlig grusväg, men hastigheten är för hög för möte med häst.
Ninja blir skrämd, kastar sig bakåt mot mitten av vägen och blir då påkörd. Varpå jag tappar grimskaftet och han sätter av ut på bilvägen. Tack och lov valde han att stanna hyfsat snabbt och jag kom sedan ifatt honom. Möter sedan föraren på vägen tillbaka som snabbt frågar om det gick bra, innan bilen kör iväg. Ninja mår, av vad jag kunde avläsa, bra. Visar ingen hälta och vi blev nog båda mest chockade.
Men snälla! Håll avstånd, sänk farten eller stanna om nödvändigt vid möte med häst. Jag skiter i om du ska styla för kompisen, testar din nya bil eller är sen/ stressad. Hästar är flyktdjur, de kan blir skrämda och om så är fallet så utsätts alla för fara. Häst, ryttare och du som förare. Det är så enkelt att förebygga olyckor bara genom att visa hänsyn. Det gick bra denna gången men alla har kanske inte samma tur.
/Johanna"
Ber Johanna om ursäkt
Maria Ibsén, pressansvarig på Postnord, skriver i ett mejl till Hippson:
"Det var en tråkig historia. Postnord har tusentals transporter ute varje dag över hela Sverige, och självklart ska alla som kör för oss följa lagar och regler och visa den hänsyn som krävs i trafiken. Vi ber Johanna om ursäkt för den skrämmande upplevelsen och är glada att både hon och Ninja klarade sig oskadda. Vi vill gärna veta när och var händelsen inträffade, för att ta det vidare till ansvarig chef som kan säkra att det inte händer igen*."
*Johanna har kontakt med Postnord.
Little Ninja, kallas för Ninja är en valack född 2011. "Jag har haft honom i lite över tre år. Otroligt charmig och snäll. Nyfiken och med en lite busig karaktär. Vi tävlar främst i hoppning och han är startad upp till 1,15", säger Johanna. Foto: Privat
Läst 87020 ggr | Kommentarer | Kommentera |
År 2017 i december miste jag min älskade underbara häst Billy.
Han var 10 år, pigg, frisk och glad.
Jag bodde med mina föräldrar på deras gård då. Jag var iväg på halkkörning, min pappa jobbade och min mamma sov eftersom hon hade jobbat den natten.
Det var otroligt mycket snö, snö som la sig på elstängslet och elen kom inte fram i snöret som det skulle.
Billy var en otroligt speciell häst och gjorde lite som han själv ville.
Så han såg sin chans att smita ut ur hagen och utforska världen utanför, han kom dock inte så långt.
Bara en liten bit från hagen så har vi en ridbana där pappa lämnat paddock-krattan sedan han använde den på hösten. Billy kom till paddocken, han råkade kliva på krattan och fastnade med ena hoven (det är en äldre kratta av järn, den är som ett rutnät man fäster bak på traktorn).
Vi vet inte exakt hur länge han satt fast där, men troligtvis runt en timma, det är vad som gör mig mest ledsen än idag. Att veta om hans lidande och panik.
Vår granne kom hem och såg honom ligga där, hon ringde då min mamma och hon sprang ner till honom direkt. Min mamma är en väldigt rutinerad hästmänniska och insåg direkt att det inte skulle gå att rädda honom. Hela benet som fastnat var av, han hade försökt dra sig loss.
Min farfar bor på samma gård och han är jägare, så hon ringde honom. Hon ringde sedan veterinären och fick klartecken om att avliva honom på plats, så farfar kom med sitt gevär och den processen gick snabbt.
Jag var som sagt inte hemma. Hade precis kommit tillbaka till Borås efter halkkörningen och min pappa hämtade mig där, han visste redan vad som hänt och jag var helt ovetandes.
Han sa bara att ”det har hänt något” och jag fick en så stor klump i magen och visste direkt att det var min älskade Billy som råkat ut för något.
Pappa bekräftade mina farhågor och berättade vad som hänt. Jag fick panik och ville hoppa ur bilen mitt i centrala Borås och springa därifrån i panik. Försöka fly från den hemska verkligheten.
Vi kom hem och jag möttes av min mamma som såg så otroligt ledsen ut, jag visste att hon mest var orolig för hur jag skulle hantera detta. Jag har aldrig brutit ihop så som jag gjorde då, det är än idag den värsta dagen i mitt liv.
Jag låg hemma i min säng och bara grät i flera dygn, kunde inte ta in att det hade hänt, vägrade acceptera det.
Och än idag, ungefär 2 och ett halvt år senare kan jag inte tänka på honom utan att få en tår i ögat och en klump i magen. Det är en sorg jag alltid kommer få leva med, en saknad som aldrig kommer försvinna och ett tomrum jag aldrig kommer kunna fylla.
När folk säger ”det är bara ett djur” så har de aldrig älskat ett djur på riktigt, och absolut aldrig mist ett djur de älskar.
Men helt otroligt nog så har jag överlevt min värsta mardröm. Jag förlorade min bästa vän, min själsfrände och en stor del av mitt hjärta. Den dagen i december 2017 trodde jag aldrig att jag skulle kunna leva vidare, trodde aldrig att jag skulle kunna känna lycka igen.
Vill främst dela med mig av detta för att andra i samma situation ska kunna ta del av det. Det blir bättre men aldrig riktigt bra. Men man lär sig att leva med sin sorg, även om det känns som att hela ens liv går under just då.
Mvh Elsa Karlsson
Läst 91461 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Här hittar du alla våra husbloggare
Mest lästa
Arkiv
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- December 2021
- November 2021
- Augusti 2021
- Juni 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Januari 2021
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014