Text & foto: Bitte Torbjörnsdotter
  
Patrik Kittel jämför ofta ridningen med ett husbygge. Slarvar man med byggklossarna i grunden får man inte ett så högt och fint hus man vill. Han tycker att många svenska ryttare slarvar med basarbetet, grundridningen. Och det är just den som Dressage Touren handlar om i år.
– Basarbetet är kanske lite tråkigt, men ack så viktigt. Man vill komma till lätta hjälper och precision, säger Patrik, och skämtar om att han nu – vid sitt andra besök i Umeå – vet att det inte går omkring isbjörnar på gatorna.
  
Rid kvicka övergångar
Touren arrangeras i samarbete med Svenska Ridsportförbundet och sponsorn Saab, den ska fortsätta till Stockholm (5/2) och Göteborg (6/5). Syftet med konceptet är att i år visa grunderna, för att under clinics nästa år fokusera på arbetet i medelsvår klass. Tredje året, alltså 2019, ställs arbetet in på svår klass och sista året – som också är OS-år i Tokyo – handlar det om Grand Prix-ridning.
Clinicen i Umeå är indelad i tre grupper varav den första har temat takt och tempo. Där rider Angelica Nilsson med sin Red Super Star, ett sto som är känsligt och lite tittigt. Patrik menar att hon är den hästtyp som gärna vill springa ifrån arbetet. Han vill att Angelica rider fler övergångar, både mellan skritt och trav och mellan skritt och galopp.
– Ett tips till alla är att rida många övergångar, både mellan gångarterna och mellan olika tempon. Det ska vara snabba övergångar, kanske en för varje halv minut. Hästen ska hela tiden fråga vad du som ryttare vill göra. Vi rider ofta i det tempo hästen vill, i stället för att förändra. Samtidigt har kvaliteten stor betydelse. Det ska inte bara vara många övergångar, de ska vara kvicka också, säger Patrik.
  

I slutet av passet rider Angelica Nilsson sin Red Super Star låg med långa tyglar, för att den känsliga hästen ska slappna av.
    
Våga göra fel
Även tempot bör förändras hela tiden. Angelica får rida framåt lite till, och lite till, och lite till. Hon klickar med rösten och Patrik är på direkt.
– Inte klicka eller smacka. Använd benen. Jag gillar när man använder rösten för att lugna och berömma sin häst, men inte när det låter som ett hönshus. Jag är inte döv även om jag har blivit äldre, säger han med ett leende.
Angelica får instruktionen att ta upp hästen i en högre form och att räta upp händerna, som hon har en tendens att luta neråt. Det gäller att ta in armbågarna, då kommer händerna automatiskt upp, menar Patrik.
– Det är ofta de enkla grejerna som är svårast. Vi har svårt att göra många saker samtidigt, så när man vill förändra ridningen ska man inte försöka ändra allt på en gång, tillägger han.
Patrik poängterar hur viktigt det är att vi tänker på hur olika hästar kan vara.
– Jag gillar TR, men verkligheten ser annorlunda ut. Hästar är som oss människor, de har olika utseende och olika mentalitet. Vitsen med dressyr är att få hela paketet att funka tillsammans.
I galoppen får Angelica växla mellan att ta tillbaka hästen så mycket det går och att öka ordentligt på nästa långsida. Hon får dessutom vända skarpt i hörnen. Det är början till piruettgalopp. Patrik berömmer att hästen blir bättre i formen trots små taktfel.
– Jag menar att man måste våga använda hela registret hela tiden. Inte sitta och ängslas, utan våga göra fel, uppmanar han.
  
Fräs gärna på
Samma princip gäller för Lovisa Pettersson på Dazzle. Lovisa rider med spö för att hon tycker att hästen lätt blir lite nonchalant. Nu får hon släppa det.
– Jag tycker att det är viktigt att vi frågar oss: ”Varför rider jag med längre sporrar eller med graman?” Ska det användas är det bara i just den situationen, lägg sedan bort det, säger Patrik.
Han instruerar dessutom Lovisa att släppa ner benen.
– Våga slappna av även om han är seg för dina ben. Och se nu när du ändrar dej, ”tadam!”, så går den på framåt och svingar plötsligt mycket bättre i kroppen, ler Kittel.
Dazzle är lite trög i galoppen, ryttaren får order om att rida mer tempoväxlingar och att låta hästen gå mycket mer framåt.
– Stå gärna i lätt sits och fräs på. Vi måste få hästen att tänka utanför boxen. Det kan se lite vilt ut, säger Patrik, och hoppryttarna på läktaren fnissar.
Sedan tipsar han Lovisa att vara mer stilla med handen.
– Jag gillar inte när man trixar med händerna, det ska vara en stadig och stilla kontakt.
I traven får hon öva tempoväxlingar framåt och tillbaka med kvicka skänklar. Inte sparka, bara trycka till lite extra med underskänkeln för att få högre tempo.
– Om man kickar till hästen för mycket kan den i stället gå emot skänkeln och spänna sig, så att du får ett motstånd. Undviker man att ge impulser hela tiden blir den dessutom känsligare för skänkeln.
   

Lovisa Pettersson får instruktionen att våga slappna av, även om Dazzle är lite seg för benen.
  
Var stilla i handen
Att hästen kommer lite lägre i formen, när det är något man vill förändra, är acceptabelt i korta stunder. Lovisa får öva på att sätta tillbaka Dazzle i galoppen utan att använda för mycket ben.
– Och det gör inget om den går ur form, vi kan inte vara perfekta hela tiden. Fast vi anpassar tyvärr gärna formen efter hästen, går den bra i en hög form rider vi den högt. Går den bra i en låg form måste vi våga förändra och inte bara rida den låg, säger Patrik.
Dazzle får beröm och ser mycket mer genomsläpplig ut. Kittel avslutar första gruppen med att poängtera att den ryttare som har gjort ett bra grundarbete genast får högre poäng än den som har slarvat.
 
Upp med blicken
Nästa grupp ska arbeta med form, här inleder Linda Olsson med Don Cazerez. En gulsilversvart (!) valack som gärna blir lång och stark. Linda får träna på att inte titta ner, för då följer hennes kropp och hästen med neråt.
– Det är ett problem om blicken faller ner, för då faller man framåt själv. Det hände mig i bytesserierna med Scandic och jag fick lov att rida utan stigbyglar en vecka, skrattar Patrik.
Linda rider på kandar och får försöka behålla en stadigare kontakt på bridongtygeln. Hon rider öppna längs långsidan, men när hästen blir lång blir det svårt.
– Ta upp honom i formen, korta upp tygeln och var stilla i handen, instruerar Patrik.
Ekipaget förbättrar sina öppnor, hästen blir bättre i formen och inte så lång. Men fortfarande krävs fler övergångar, så att Linda får kontroll när  Don Cazerez försöker dra ner sin ryttare.
De övergår till bakdelsvändningar och Patrik menar att den högre form hästen har nu är den han skulle ha velat börjat ridpasset med.
  
Att växla är ”skitsvårt”
Veronica Frosts tjusiga häst Machelle har mycket nerv, Patrik poängterar dock att man inte bara vill ha nerv utan också en snäll och kontrollerbar häst som vill jobba. Machelle drar i väg när Veronica försöker lägga på mer tryck.
– Du måste sätta tillbaka henne och behålla kontakten. Och vara mer stilla i handen, säger Patrik igen.
Ekipaget får träna på att fatta galopp och rida piruettgalopp på medellinjen, för att komma från staketet. Hästen slänger sig i fattningen men det blir bra efter omtag. I bytena är Machelle sned ibland, då blir det också repris. Veronica klappar på halsen och Patrik noterar:
– Jag är för att klappa och berömma, men om hästen undviker att ta bettet ska man inte släppa och klappa.
Sedan får även Veronica rida öppna, som Kittel menar är en bra övning för alla hästar. Alltså att flytta bogen lite innanför spåret.
– Ofta böjer man för mycket med innertygeln. Eller så tappar man spåret, om inte hästen är känslig för skänklarna. Så använd benen, smacka inte, uppmanar han.
Veronica får rida öppna åt båda hållen på samma långsida.
– Att växla till höger och vänster ska kunna gå fort, men det är skitsvårt. Fast man får väldigt aktiva och lyhörda hästar med den här övningen.
Enligt Patrik är det bara fantasin som sätter gränserna för vilka övningar man kan göra på denna nivå. Titta gärna på andra duktiga ryttare – stjäl lite – är rådet.
  
Alla har problem med öppnorna
En annan övning som återkommer är skänkelvikning. Där får alla ryttare höra att de måste ha rakare häst, rörelsen blir alltid bättre när hästen rätas ut. I sista gruppen, som också fokuserar på form, rider Yvonne Pettersson sin Amadeus. Hon får korta tyglarna och lugna tempot för att få sin egen kropp i bättre balans. Ekipagets starka gångart är galoppen, i trav tappar de lätt takten och balansen.
– Jag tycker att du ska börja med den trygga galoppen och lägga in kortare travinslag, som då blir av bättre kvalitet, och bygga på eftersom. När du växlar oftare blir det bättre. Fast rid inte över ridläraren, skojar Patrik då Amadeus kommer för nära.
Efter råd om stilla händer och stadigare tygelkontakt tränar de på raka diagonaler. Det får också Frida Granström på Earl Grey göra. Sista metrarna glider hästen gärna ut mot staketet.
– Om man ställer sin häst för mycket har den en tendens att glida ut där i ökad trav. Den blir skev i kroppen, säger Patrik.
Det kommer en öppnaövning för Frida också.
– Som ni ser har alla ryttare haft problem med öppnorna. Det här är anledningen till att basarbetet är viktigt. Vi har så lätt att hoppa över det tråkiga och gå på byten eller något roligare i stället. Och vad händer? Jo, huset rasar.
I galoppombytena stannar Earl Grey upp lite inför själva bytet.
– Han vet vad som kommer, så gå upp i tempo i stället.
  

Patrik Kittel menar att en bra halt är mycket värd i dressyruppvisningen, den ger domarna ett första intryck av ekipaget. Frida Granström på Earl Grey håller med.
  
Får skriva upp fem punkter
Nästa ekipage är Isabelle Serrander och Quattro Star F. De tävlar Grand Prix och inleder i en imponerande trav. Men den har för mycket tryck, anser Patrik.
– Det ska vara lätt i början av passet, ge honom tid att slappna av och släpp ner benen. Då får du en ärligare och bättre trav.
När ekipaget visar öppna drar Isabelle tillbaka skänkeln ganska mycket. Patrik påpekar att ju längre bak, desto mer fett och okänslighet har hästen. Ryttaren uppmanas att ta in framdelen ordentligt, då Quattro väljer att inte riktigt ta i med det yttre bakbenet.
När det fungerar får ekipaget träna på mjukare byten och de avslutar med början till galopppiruetter. Isabelle får vända bara i två, tre steg på en stor volt.
– Risken är att om hästen får jobba för hårt och tungt, då kommer den inte att vilja fortsätta göra det. I stället backar den av, menar Patrik.
Han vänder sig till Frida Granström och frågar vad hon vill avsluta med, något hennes häst gör bra. Det blir en liten paus och Patrik uppmanar publiken att passa på att skriva upp fem punkter de ska jobba med hemma. Under tiden har Frida valt att gå vidare med traven.
– Det här är en häst med naturligt bra form och halsansättning. Så kolla på det när ni ska köpa häst. Med Fridas låga och stadiga tygelkontakt ser den väldigt harmonisk ut, tycker Patrik.
De tre timmarna har flugit i väg och Kittel vänder sig till den inspirerade publiken:
– Ni har sett väldigt många olika hästar här i dag, och duktiga ryttare. Men ni har också fått se att även de har haft problem med enkla övningar. Så tänk på att jobba på att få era hästar känsliga och ärligt på tygeln.
  
Fotnot: Ytterligare ett syfte med touren är att belysa hur framtidens teknik och innovationer kan användas I ridundervisningen. Mer om detta i en senare artikel!
  

Flera av ryttarna har problem med öppnan (vänster), då de ställer för mycket eller tappar spåret. Patrik vill gärna ha koll på böjningen. I slutet av passet får Isabelle Serrander träna på grunden till galoppiruetter (höger).
  

Kroppsspråket är universellt. Här visar Patrik hur lätt det är att hästarna faller ut med bogen i en öppna.

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se