Text: Annika Grundberg
Foto: Privat
  
Jessica Nordin driver Vena dressyrcenter i Kungälv, ett par mil norr om Göteborg. Verksamheten består av ridskola, inackorderingsstall, avel och Jessicas egna tävlingshästar.
Redan för 15 år sedan upprättades en hygienplan för hur man ska agera vid misstänkt smitta. Den finns anslagen så att både personal, inackorderingar och elever kan ta del av den. Planen har använts en gång tidigare och för en dryg månad sedan blev den åter aktuell.
– Den här gången var det så påtagligt. Det var en ponny som fick hög feber, drygt 40 grader och det har varit flera kvarkafall i regionen, berättar hon.
Jessica stängde anläggningen direkt, delade upp stallet i tre smittzoner och informerade alla berörda.
– När jag drog i gång verksamheten var det mycket skitsnack och rykten kring kvarka och smittspridning. Men jag upplever att det är en bättre mentalitet i dag är för 15 år sedan, säger hon.
För att minska just ryktesspridningen var Jessica med och startade en grupp för stallägare på Facebook. Även där la hon omedelbart upp att anläggningen var stängd.
– Ju mer man kommunicerar utåt, desto mindre skitsnack och ryktesspridning blir det.
  
Stallet uppdelat i tre zoner
Den ponny som var sjuk placerades i isoleringsbox och det gjorde även boxgrannen. I nästa zon ställdes de hästar som kunde ha haft indirekt kontakt med de båda isolerade hästarna och i zon tre stod de hästar som inte hade haft kontakt.
– Jag markerade zonerna med en tejprand på stallgolvet och det var gummistövlar, Virkon och skyddsdräkt som gällde när man gick emellan.
Stallet satte även upp en smittgräns utåt. Det innebar att ingen fick lämna anläggningen utan att ha bytt kläder.
– Många sätter sig i sin bil och kör hem och byter om. Men då kan smittan finnas kvar i bilen, som blir en osynlig smittbärare.
  
Proverna skickades till Tyskland
Proverna som togs på ponnyn skickades till Tyskland där laboratorierna arbetar även på helgerna. Allt för att få ett snabbt svar.
– Jag uppdaterade smittläget utåt i stort sett varje dag. Vår husveterinär var med och rådgjorde, och stod bakom oss hela vägen, säger Jessica.
De fick snabbt svaret att det inte var ett virus, men att få svar på vilken bakterie det handlade om tog längre tid.
– Svaren kom kontinuerligt i takt med att de kunde utesluta olika bakterier. Och det var en lättnad att få reda på att det handlade om "falsk kvarka". Dels är det kortare inkubationstid, dels är inte smittan lika svår som kvarkan.
  
Sanerade under tiden
I väntan på provsvar påbörjades en sanering av stallet.
– Vi började även om vi var medvetna om att vi riskerade att få göra det en gång till.
Men detta slapp de. Det var bara en häst som blev sjuk och anläggningen kunde öppna igen efter ett par veckor.
– Alla här har hjälpts åt. Inackorderingarna har vissa dagar skött sin del av stallet själva, så att personalen har kunnat sanera. Detta trots att de står här med full service. Folk från stall runt omkring har hört av sig och erbjudit hjälp. Folk har varit helt fantastiska och jag har inte hört ett ont ord.
  
Tempa ofta och stäng genast
Jessicas råd till stall- och hästägare är att man ska tempa hästarna ofta. Då vet man vad som är hästens normaltemperatur och kan reagera när den går upp.
– Om en häst får feber, stäng direkt. Vänta inte på provsvar eller på veterinär, utan stäng på minuten. Vi måste vara solidariska mot varandra i hästvärlden, bomma hellre igen stallet en gång för mycket än en för lite.
Till de som driver ridskola råder hon att ha en driftsförsäkring, så att man har råd att stänga.
– Det är ingen dyr försäkring. Lägg på ett par kronor på lektionsavgiften om det behövs. Och skäms inte över att ha sjuka hästar utan var öppen med det, det är inget man rår för.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se