Bästa hippologbloggsläsare!

Jag måste meddela att det här med tekniska saker, de är väldigt bra när de funkar. Men värdelösa när de inte gör det. Min dator har gått och fått virus och lever sitt eget liv så fort jag trycker på ONknappen. Kontrollfreaken i mig får anstränga sig för att inte slänga ut den genom fönstret när rutor poppar upp hej vilt och det liknar mer ett disco på min skärm än ett bloggdokument.
Nu har jag fått låna en annan dator tills min egen blir lagad. (Läs: tills jag får tummen ur att lämna in den) Men det innebär också att mina bilder inte är tillgängliga för tillfället. Där av ett uteblivet tillbaka blickande inlägg av år två. Men! Några bilder har jag lyckas tämja in ändå. So let me take you back to where it all began…

I Flyinge får man verkligen lära sig hur allting skall gå till. Alla nykläckta hippologstudenter skall in i boxen och drillas i allt från foder, unghästutbildning, hippologiska frågor till att alltid hålla grimskaftet med båda händerna och hästen jämte sig vid bogen. Man lärde sig rutiner, fick oändligt med kunskap och började bli lite varm i ridkläderna då det var dags att skeppas upp till Strömsholm där, till vår förskräckelse, boxdörren öppnades och de sa ”Varsågoda och kom ut!”.

Det var den största omställningen från år ett till år två. Helt plötsligt skulle teori förvandlas till praktik och vi skulle börja använda oss av det vi faktiskt lärt oss. I början var det lite skrämmande men efter ett år kan jag säga att det var väldigt nyttigt. Idag är jag säker på min sak och jag litar faktiskt på att jag KAN när det kommer till till exempel sårvård, träning och foder. Självklart har vi fantastiska lärare att bolla alla funderingar, frågor och tankar med och det ökar bara ens kunskap ytterligare ett snäpp. Men det som verkligen har fått sig en skjuts detta år är mitt självförtroende och att jag faktiskt litar på mina tankar både i stallet och på hästryggen.

Så år två… Det var året vi hade stalltjänst så vi trodde att vi skulle behöva mocka oss till Kina.

Men också året då jag fick erbjudande om att sommarjobba på Strömsholm.

Det var året vi våra händer och fötter blödde av oändliga timmar av sitsträning och ridning utan stigbyglar.

Men också det året jag startade min allra första MSV C.

Det var året då jag åkte mellan Stora Ekeby för praktik – Strömsholm för stalltjänst och ridning av Flamman – Cheeba i privatstall för ridning och stallpass – Hem för att sova, minst 14 timmar varje dag i 8 veckors tid.

Men också året jag fick mitt första ridlärarjobb på en fantastisk ridskola!

Det var året då jag mötte min enögda kärlek som visade mig att det här med dressyr kan vara väldigt roligt.

Samt den minsta, envisaste, ”jag kan bara springa rakt fram” till hopphäst, Oprah, som lät mig ta mantag och kastade sig över varje hinder och höjde mitt självförtroende till skyarna inom hoppning.

Det var året då morgnar var alldeles för tidiga vissa dagar och att ta sig upp ur sängen kändes som ett större problem än att lösa världsfred på jorden.

Men det var även året då man mötte otroligt engagerade lärare som sena kvällar hjälpte mig att få till de där vänsterslutorna inför tävlingen morgonen därpå. Plötsligt kändes de där tidigare morgnarna som ett minne blått och inspirationen lyfte mig upp ur sängen när alarmet gick igång 05.00

År två var även året då jag ramlade av två gånger... En gång på ett 30cm hinder och en gång på självaste hoppexamen framför Daniel Svensson, Jens Fredricsson, AnnCatrin ”Ankan” Carlsson. Japp! Så var det. Så alla därute som skall börja hippologprogrammet kan vara lugna, jag har redan gjort det värsta man kan göra ;)

Men det var också året då jag och Oprah och tog hem en vinst och en andra placering i vår första hopptävling tillsammans.

Så summa kardemumma, år två var slitigt, kämpigt men otroligt roligt, inspirerande och utvecklande. Jag är så tacksam att det kommer ett år tre. Det känns som om detta år är till för att verkligen specialisera och finslipa allt man kämpat för i två år. Så med drygt en månad kvar tills startskottet för sista året på hippologprogrammet säger jag;

Tack för rond två Strömsholm, jag bjuder upp till en ny dans på bommar 31 Augusti