Hej på er! Här kommer en snabb liten uppdatering, medan jag dricker mitt morgonte. Ferdinand tackar för alla krya-på-sig hälsningar! Vi var på återbesök i torsdags och det ser väl så bra ut som man hade kunnat tro och hoppas. Han står fortfarande med hovbandage och boxvila. Han fick klartecken att gå ut om det är torrt och fint. Det har det inte varit.. Men det ska bli minusgrader i veckan vilket är bra för hans fötter, men tråkigt på ungefär alla andra sätt och vis. Det är fortfarande för kallt för att gjuta...

Det har varit en rätt så fulltecknad vecka. Min man har varit i Stockholm med jobbet, så jag var ensam på gården. Det gör att det inte har byggts så mycket. Jag har besiktigat släpet som gick igenom, haft hovslagare och tagit hand om sjuklingen mm mm. Men vi har varit desto flitigare i helgen! Vi har grävt en massa både fredag, lördag, söndag. Och som om inte det vore nog så har vi gjort en konvalescenthage till Ferdinand. Mer om den i nästa inlägg! Men nu till våran utgrävning! Det börjar nämligen se ut som något som skulle kunna bli ett golv (istället för ett gropigt månlandskap, som det varit i några månader nu). Det känns som om vi jobbat med detta i evigheter nu! Men det beror mest på att det dykt upp annat som vi behövt prioritera, tittar man på antalet "gräv-timmar" så är det inte så mycket.

Vårt golv kommer att bestå av 15cm makadam, och ovanpå det 10cm betong, allt enligt Jordbruksverkets rekommenderar. I betongen ska det förstås också vara ett 8mm armeringsnät. Armeringen och allt annat som skulle kunna bli strömförande i kontakt med ett djur måste vara jordat. Under det område som ska bli foderkammare, förråd och tvättrum kommer vi även lägga 10cm frigolit som isolering. Det är inte nödvändigt att isolera, men jag tänker att det kan inte skada, eftersom det ska vara (åtminstone delvis) uppvärmda utrymmen. Frigoliten är inte dyr så det kan det vara värt. Men det innebär att vi i denna del måste gräva 10cm djupare för att få samma nivå på alltihop när det blir dags att gjuta. Vi kommer också lägga avloppsrör som ska gå från spolspiltan och tvättrummet. Så det gäller att redan nu tänka ut vart tvättmaskinen ska stå... Under rören behöver det inte vara makadam, så vi behöver inte gräva djupare för dem, utan de kan ligga i makadamen. Men det är viktigt att de ligger stabilt så att de inte flyttar på sig när man börjar hälla betongen!

I stallgången kommer vi sen att ha en gummimatta. Den minskar både halkrisken och håller nere ljudnivån, och dessutom minskar den slitaget på betongen. Jag var väldigt sugen på en stenlagd stallgång. Det är ju så snyggt!!! Men jag blev nedröstad... Dels för att det kan bli svårt att få det tillräckligt jämt och bra så att det inte blir några stenar som ligger och glappar, och dels så blir det svårare att hålla rent mellan alla små springor som blir mellan stenarna. Ett tag var jag också inne på så kallade gummistenar, men för mig är det oerhört viktigt att stallet är lättjobbat. Och jag tror att gummistenarna är svårare att sopa och hålla rena än betong/gummimattan. Gummimattan är i jämförelse väldigt slät, gummistenarna är liksom matta och ytan är lite skrovlig. Det hade också inneburit att vi blivit tvungna att göra om även den del av golvet som redan är gjutet. Vilket förstås hade inneburit att det gått åt mer tid, jobb och pengar... Jag vet att många är förtjusta i spån i stallgången, men jag känner att det lätt kan bli dammigt. Dessutom ger det mer jobb för mig och personal med spån som ska mockas bort och fyllas på, och så måste man ju köpa in spånet! Vilket ger ytterligare en löpande kostnad - och att driva stall är faktiskt tillräckligt dyrt redan som det är! Så nej, det blir ett klassisk betonggolv, och det blir jättebra!

Någon vecka till med grävning och sen kommer vi vara redo för makadamen! Jippi!

Getting there! Här kommer det bli tre rum (foderkammare/förråd/tvättrum). Fler bilder och löpande uppdateringar hittar ni på vår Facebooksida: Örstorp Gård AB! Gilla oss gärna!

Jag älskar verkligen årsskiften! Ja, jo jag vet att det är snart tre veckor sedan, men Januari-effekten sitter i åtminstone en vecka till! Jag älskar att sammanfatta, utvärdera, planera och drömma om vad som komma skall. Just nu känner jag mig starkare, piggare och gladare än vad jag gjort på länge. Det känns i hela kroppen att 2017 kommer bli ett riktigt bra år!

Jag har bestämt mig för att satsa mer tid och kraft på mina hästar och min ridning. Missförstå mig rätt för mina hästar är mitt allt, och har alltid stått väldigt högt upp på prioriteringslistan. Men förra året kände jag att jag alltmer hamnade i ett stressläge där jag hela tiden kände att jag borde vara någon annanstans och göra något annat. Så även om jag red hästarna 6 dagar i veckan, och var noggrann med att skritta fram och av och ha en plan och allt det där, så var mitt hjärta inte riktigt där. Eller kanske var det min hjärna som var på villovägar? Jag gav det hur som helst inte 100% utan var kanske bara där till 70-80%, och det vet ni säkert att det inte fungerar. Resultatet blev att jag kände mig stressad och trött, vilket gjorde mig spänd och stel, vilket gjorde att jag fick ont i kroppen och fick huvudvärk och migrän. I slutet av 2016 hade det blivit till en ond cirkel där jag hade migrän mer eller mindre varje dag, och ingenting blev riktigt bra.

I år bestämde jag mig därför för att prioritera mig själv. Det får vara slut på migrän nu! Därför har jag börjar meditera och göra ett enkelt yoga-program varje dag. Det är helt sjukt vilken effekt jag har fått! Huvudvärken är inte helt borta, men oändligt mycket bättre! Jag känner mig inte alls lika stressad och dessutom har jag så mycket energi att det nästan är jobbigt! Jag blir ju alldeles rastlös och uttråkad på kvällarna! Innan var det äta mat, se på tv, somna i soffan som gällde... Nu är det äta mat, se på tv, bli heltokig av tristess... Jag måste kanske skaffa mig en ny hobby? Eller kanske bara fler hästar?! Vad tycker ni?

Självklart märker jag även skillnad på hästarna! Dom går som aldrig förr! Det är så roligt! 2017 kommer bli ett bra år! Vi kommer få vårt första föl, jag och Ferdinand ska ut på tävlingsbanan och vi kommer bli klara med vårt stall! Och vem vet? I framtiden kanske jag kommer ha en yoga-studio ovanför sadelkammaren där jag kan hjälpa ryttare att hitta balansen - i sadeln och i livet? Jag har massor av idéer! Det ligger kanske ett par år framåt i tiden, men det hade ju varit väldigt roligt att kunna använda all den utbildning jag har i människans anatomi, även om mina händer inte kan massera lika mycket som jag gjorde förr. Men först ska vi bygga ett stall!

Vi väntar just nu på att temperaturen ska gå upp över 10 grader så vi kan göra våra sista sockelgjutningar. Det ska bli en köldknäpp nu i veckan (skånsk köldknäpp = -2 grader om nätterna och typ 0 gradigt på dagarna). Efter det hoppas jag att det går upp igen. Under tiden kommer vi jobba med att gräva ut, och fram för allt jämna till det sista i jordgolvsdelen av ladan. Blir det inga plusgrader efter det så fortsätter vi med att lägga in makadam som ska ligga under betongen för att skydda och leda bort fukt. Jag ska ringa till betongfirman imorgon och ställa lite frågor så vi är säkra på att vi gör allting rätt. Det är jobbigt och onödigt att behöva göra om. Noggrannare redogörelse kommer i nästa inlägg! Löpande uppdateringar får ni som vanligt på vår facebooksida: https://www.facebook.com/orstorp/?ref=bookmarks Namaste! 

Jag är visst inte den första att klaga på vädret men... Herrejesus vilket väder!!! Jag hade tänkt ta mig till ridhuset idag, men vågade faktiskt inte ens ge mig ut på vägarna med transporten. Så det fick bli vilodag idag - för hästarna alltså. Själv var jag helt slut efter att ha gjort stalltjänsten som tog mig nästan tre timmar(!). Jag kan konstatera att mitt nuvarande stall INTE är lättjobbat i snöstorm. Jag måste bland annat öppna två stora portar (vi pratar runt 3 meter höga och 1 1/2 meter breda). När vinden tar tag i en sådan så flyger man efter som en liten vante. Speciellt när det är ishalka och man inte får något fäste med kängorna (jepp, that happened).... Sen måste jag gå ca 40 meter utomhus med skottkärran både för att komma till gödselstacken och tillbaka med ren halm och hösilage. I vanliga fall lastar jag kärran rejält full med både gödsel och nytt strö, men idag gick det bara att fylla den till kanten för annars flög både halm och bajs all världens väg. Detta innebar förstås dubbelt så många rundor och dubbelt så mycket tid. Och sist men inte minst så har jag ju fortfarande den förbaskade containern som jag måste tömma gödseln i genom att skuffa upp kärran för gödselrampen. Och dagar som denna är verkligen "skuffa" rätt ord. Eftersom containern står på östsidan är den väldigt utsatt för väder och vind. Så jag får steg för steg skuffa upp skottkärran på den ishala rampen samtidigt som jag parerar vinden så att kärran helt enkelt inte glider av i sidled. Men i dagsläget måste den stå där den står för annars kommer inte lastbilarna till när det är dags att byta container.

Men när mitt nya stall är klart så kommer jag inte behöva gå utomhus för att hämta halm och hösilage! Det kommer finnas i anslutning till stallet! Och den nya gödselplattan kommer ligga precis utanför dörren på norra sidan av stallet där det nästan alltid är lä, och skulle det nån gång blåsa där så är det medvind, så jag slipper få en skur av smutsig halm över mig. Och jag slipper skuffa upp kärran för en hal ramp! Så visst längtar jag lite extra mycket efter mitt nya stall just sådana här dagar. Nog för att hästfolk är ett segt släkte, men man ska inte behöva skada sig eller gå sönder bara för att man vill hålla på med hästar.

Vi jobbar just nu med att gräva och schakta ut den allra sista jorden från golvet i nya stallet. Men vädret jobbar lite emot oss. Förutom att dom tvåbenta arbetskrafterna blir lite låga i energiflödet så blir även vår lastgrävare lite trött i batteriet när det är kallt ute. Det har hänt två gånger att vi kommit ut för att jobba och så har motorn inte startat. Den startar om jag sätter betteriet på laddning, men det är lätt att glömma när man har mycket att göra. Men vi jobbade en kväll förra veckan, och så lite på söndagen. Imorgon är det dags igen, och sen får vi göra lite till helgen. Vi är ju faktiskt snart färdiga med just detta moment, men oj så enformigt och långtråkigt det är! Ibland får man bara stänga av den där lilla rösten som hellre vill sitta i soffan framför brasan och se en film... Imorgon ska det visst bli lite bättre. Vi slapp i alla fall strömavbrott den här gången!

Ps. Glömde skriva! Jag blev så himla full i skratt när jag skulle ta in Domingo från hagen. Eftersom det snöat kunde jag ju se exakt vart han hade rört sig under sin utevistelse. Det fanns spår från grinden bort till vattenkaret. Där hade han trampat runt på en liten fläck, och sen hade han gjort tre stycken 15 meter volter som jag vet att han gjorde under de sista minuterna ute medan jag tog in de andra hästarna... Haha! Tur att man släpper ut djuren så att de får röra lite på sig liksom... Släpar ut djuren är kanske en mer korrekt beskrivning i detta fallet? Daisy tyckte inte heller det var kul att vara ute, och hon brukar inte precis vara känslig för väder och vind... Frågar ni Domingo hade han nog hellre stannat inne just igår. Ds

Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg såhär på morgonkvisten, innan det är dags att gå ut och rida. Jag har redan varit ute och fodrat och morgonmockat, och nu sitter jag här med min kopp te med Nyhetsmorgon på tvn och har det rätt gött.

För dem av er dom följer oss på Facebook är det ingen nyhet att vi snart är klara med "projekt-stötta-husgrund". Det är faktiskt bara två små gjutningen kvar. Dem på var sin sida av en av de stora portarna. Vi har förberett den ena gjutningen - del vill säga grävt bort jord, byggt gjutform och kapat till armeringsjärn. Har vi lite tur kan vi återanvända samma form på andra sidan dörren (den måste då bara spegelvändas), men det är inte säkert för ingenting i den här gamla byggnaden har hittills varit rätvinkligt eller liksidigt... Gjuta ska vi göra ikväll!

Det kommer gå åt ca 6 säckar betong, eller 120kg. Innan dess ska jag hinna skrubba rent några stenar som vi sen använder i gjutningen. Både för att spara på betongen (och därmed spara pengar), men också för att få en starkare sockel.

Jag kan inte beskriva hur skönt det känns att vi snart är klara med det här! Jag vet inte om det framgått riktigt hur jobbigt det har varit? Varje gjutning har krävt dels en hel del handgrävning (vilket är tungt), och senare det gått åt mellan 22-28 säckar betong och x-antal stora stenar. Det är runt 500kg betong... 500kg betong är också rätt tungt! Det tog ett tag för mig innan jag kopplade ihop varför jag "plötsligt" hade både ryggskott och nackspärr hela tiden... Och med nackspärren kom spänningshuvudvärk, och med den kom migrän... Men efter ungefär tredje gjutningen så började jag se sambandet. Och nu är det alltså bara två små gjutningar kvar (för den här gången. Vi har ett par socklar kvar, men det blir längre fram i vår), och sen blir det lite jullov! Min man fyller år imorgon och ska förstås firas, sen ska vi ha julfest i helgen, och sen är det ju bara en vecka kvar till julafton! Det ska bli så mysigt att ha hela familjen samlad på gården!

Fler bilder från bygget hittar ni som vanligt på vår facebooksida Örstorp Gård AB!

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det måste vi ändra på! Med bygget händer det massor och ingenting.... Del vill säga vi håller fortfarande på och gjuter stöd-socklar för grunden i gamla delen av nya stallet. Men det går framåt! Vi har faktiskt bara en stor gjutning kvar (och sen några små runt dörrar mm), så om saker och ting går enligt plan så borde vi vara färdiga med detta i slutet av denna veckan. Sen kan vi fortsätta schakta bort de sista jordmassorna och sen är det golvdags! I projekt "gjuta stallgolv" ingår även att lägga ut makadam och armering i grunden och få det helt jämnt, samt att planera för avlopp och eldragning. Så det är inte bara att gjuta hur som helst. Men det känns som en stor milsten att få ett golv på plats, så jag ser verkligen fram emot att få det klart! Exakt när det blir beror förstås också på när betongbilen kan komma. Och ärligt talat vågar jag inte boka något ännu, för vi har blivit försenade så många gånger nu. Bättre att boka när jag vet att allt är klart. Men det kan förstås betyda lite väntetid. Det är i alla fall inte precis högsäsong för plattgjutning, så med lite tur kan vi ha det klart innan jul. Om ni vill följa bygget steg för steg så kan ni gå in och gilla vår facebooksida, som uppdateras löpande med bilder och filmklipp.

Här ser ni det som kan vara vår näst sista gjutning! Fingers crossed! Bara en stor sektion kvar!

Jag tänkte ägna det här inlägget åt ett annat fenomen som jag har lagt märke till, men som det inte verkar skrivas så mycket om? Jag var och tränade för min tränare i förra veckan. Det var första träningen på ett par månader eftersom all min lediga tid och ork på sista tiden har ägnats åt bygget. Det var så himla kul att komma igång igen! Dressyr handlar ju mycket om tajming och precision. Det är dom små detaljerna som gör hela skillnaden. Målet är att alltid rida i balans. Svårigheten är att veta hur mycket eller hur lite man ska be om just här och nu. Det är det som kallas "känsla". Att veta exakt vad just den hästen behöver i just det momentet. För att uppnå känsla kan man rida massor av olika hästar (helst välutbildade) och/eller rida för tränare så ofta som man bara kan! För även om man inte rider många hästar, och kanske inte ens har det som mål, så kan man bli expert på att rida just sin egen häst.

Det är här jag blir lite förvånad över hur folk verkar tänka. Jag hör så ofta från ryttare att det inte vill träna för ofta för de vill hinna öva på det man lärt sig på senaste lektionen. Det låter ju logisk. Eller? Fenomenet som jag har märkt av (både på min egen ridning och på mina elever) är att man har en tendens att överkompensera. Jag menar såhär; jag kanske har en elev vars häst tenderar att bli lite långsam och trippig när den går in i rörelserna. Då kan instruktionerna handla om att få kvickare bakben, kvickare hjälper, längre steg, mer energi. Vi jobbar på detta som ett genomgående tema genom hela lektionen och mot slutet känner vi oss alla rätt nöjda. Nästa lektion börjar vi med repetion - men då plötsligt är inte hästen för långsam längre. Den är istället lite för snabb, springig, tar lite för långa steg för att vara helt i balans och vi får istället jobba med halvhalterna, kadens, rytm, balans o.s.v.

Det spelar ingen roll vad det handlar om: ryttarens sits och hjälper, hästens rytm eller form, rörelsernas utförande. Det är alltid såhär. Både för mig och mina elever. Sist jag red fick jag till exempel lite bassning för att jag red för slarvigt genom hörnen. Så jag gjorde vad alla ambitiösa ryttare skulle ha gjort och gick hem och övade hörnpasseringar tills jag hade hovspår nästan ända ut mot staketet. Den här lektionen fick jag höra att jag red FÖR långt ut i hörnen, det blev liksom FÖR fyrkantigt. Tänk att det kan vara så enkelt och så svårt på en och samma gång! Det är de små detaljerna som gör hela skillnaden! Rider man ofta för tränare så kan man göra små korrigeringar - rider man sällan så blir det större korrigeringar. Så är det bara. Självklart har jag förståelse för att man i perioder kanske inte har tid eller råd att träna så ofta som man kanske skulle vilja. Men är det något man verkligen ska lägga pengar på när man har häst så är det att rida för tränare! En bra tränare kommer också se om hästen är rätt i hullet, om utrustningen sitter som den ska och om hästen visar någon orenhet eller symptom på smärta som du kanske har missat. Det är lätt att bli hemmablind.

Nu ska jag öva på att göra mjukare hörnpasseringar, samt jobba på att få min häst ärligare på yttertygeln och kvickare på vänsterskänkeln tills nästa lektion (antagligen kommer jag då få höra att jag måste lätta efter på yttersidan och att min häst går emot högerskänkeln, men det är ok. Det är bara så det fungerar).

Min underbara, söta häst som alltid, alltid ställer upp för sin ryttare och gör så gott han kan.

Dyrt och krångligt. Ja, med dom två orden kan man sammanfatta helgens bravader. Vi har precis som resten av Sverige haft minusgrader. Eftersom vi fortfarande håller på att gjuta så blev vi tvungna att köpa frostskyddsmedel som man blandar i betongen (eller murbruket om man ska mura), så att det ska klara kylan och härda snabbare. En 5 litersdunk räcker till 10 säckar, dvs 200kg betong. Som ni vet sen innan så går det åt ca 500kg betong per sektion. En dunk kostar ca 350kr. Det blir 875kr extra per sektion. Det är mer än både betongen och armeringsjärn tillsammans. Så slutsatsen får väl bli; gjut inte när det är minusgrader ute? Dessutom så var det svårt att få tag på frostskyddsvätskan... Det verkar inte tillhöra standardsortimentet på många byggvaruhus, så ska man ändå gjuta i minusgrader så måste man planera i god tid innan så att de beställer hem det man behöver. Tur att det ska vara plusgrader hela veckan! 

Men nu låter jag ju jättenegativ! Vi har haft en supertrevlig helg, med solsken hela lördagen och en god Fars dag middag på kvällen. Svärföräldrarna var här och hjälpte till och vi fick gjutet en sektion på lördagen. Sen hade vi slut på frostskyddsmedel och bestämde oss för att ägna söndagen åt att gräva och göra gjutformar - istället för att köra land och rike runt för att hitta mer frostskyddsmedel.... Så sagt och gjort.... Det visade sig att det inte var så himla enkelt det heller....

Vi vill ju gjuta en så smal "sockel" som möjligt så vi inte gör av med mer betong än nödvändigt. Men på flera ställen är stenbumlingarna staplade på ett sätt som gör att de sticker ut väldigt långt från väggen i övrigt. Och vi vågar inte ta bort dem eftersom de ligger i botten och stöttar de andra stenarna. Så då får vi helt enkelt bygga om formarna så att de passar runt stenen. Vi hade lite gamla spånskivor liggandes som vi har använt i detta syfte. Det verkar fungera bra, men återigen tar det en massa extra tid! Jag har helt gett upp det här med att försöka hålla någon slags tidsplan. Det får ta den tid det tar. Jag har ingen panik (för det mesta i alla fall), och man måste ju hinna med att leva och ha det gött också! Det gäller att hitta en balans mellan jobb och fritid. Man måste ha lite disciplin för annars blir inget gjort! Men man måste vara ledig och bara slappa eller göra något kul ibland också! Och i den andan ska jag gå och steka lite pannkakor (för vem blir inte glad av pannkakor?!). Imorgon ska vi gjuta igen!

bilder hittar ni som vanligt på vår facebooksida Örstorp Gård AB

Då har vi påbörjat "projekt-stabilisera husgrund"!

Som jag skrev om i förra inlägget så upptäckte vi när vi grävde ut jordgolvet att "sockeln" i gamla delen av ladan inte alls var någon gjuten sockel - utan bara en massa stenbumlingar som man staplat ovanpå varandra och sedan slabbat lite bruk utanpå.... Inte den mest stabila husgrunden kanske.... Och vi insåg att vi måste göra något för att stötta upp konstruktionen innan vi kan gjuta vårt stallgolv. Så förra måndagen tog vi ut en byggnadsingenjör för att ställa lite frågor om just detta.

Såhär såg det ut när vi började gräva längs med väggen... Inte så bra kanske. Hela ytterväggen vilar på en grund av stenbumlingar staplade på varandra!

Hon höll med om att konstruktionen måste stöttas, och att det bästa sättet är att gjuta utanpå med längsgående armeringsjärn. Det blir som en halv sockel. Den här gjutningen måste göras i sektioner eftersom vi inte kan gräva ut allt på en gång. Tar vi bort all jord som i dagsläget stöttar grunden så kan hela byggnaden rasa! Så vi får gräva ut och gjuta ca 3-4 meter i taget.

Så detta är vad vi ägnat oss åt i helgen! Vi har byggt en gjutform, grävt och rengjort stenar. Och så har vi gjutit! Nästan 500kg betong gick det åt, dvs en halv pall eller 25 säckar....

Men resultatet blev riktigt bra om jag får säga det själv. Det här ska väl hålla för hästsparkar och sättningar?? Golvet kommer så småningom att gå i höjd med den fyrkantiga "klumpen" till höger i bild, så mycket av det vi gjuter nu kommer vara under marknivå och alltså inte ens synas!

Åh suck! För drygt en vecka sedan trodde jag att vi var mycket nära att bli färdiga med grävningen så vi skulle kunna gjuta golvet. Nu är vi plötsligt väldigt långt bort... För det kommer att ta flera veckor att göra färdigt grunden. Men förutom att det känns lite långtråkigt och tradigt att behöva lägga så mycket tid på nånting så enformigt som inte ens kommer synas i slutändan så känns det rätt ok. Det är lite extra mysigt att bo på gård den här årstiden. Att vakna och gå ut till stallet i den krispiga morgonluften. Att komma in på kvällen och tända en brasa i öppnaspisen... Det är nästan så jag börjar få lite julkänslor! Fast visst finns det dagar då man bara vill dra täcket över huvudet och gå och lägga sig igen... När det blåser och regnar på tvären så som det bara kan i Skåne. Men idag skiner solen och både jag och djuren njuter för fulla muggar!

I morse var det minst sagt krispigt i luften. -12 grader!

Att bygga en bra grund...? För mig betyder det att ha en häst som alltid är lösgjord, mentalt och fysiskt. Att kunna kontrollera tempo och steglängd inom hästens kapacitet. Att ha en häst som är på hjälperna och suger på bettet och svarar för skänkeln både framåt och i sidled. Att ha en häst som rör sig genom ryggen, samt att kunna kontrollera ställningen och böjningen utan motstånd. Men så är jag ju en dressyrnörd också... För just nu betyder det något helt annat!

Jag nämnde i förra inlägget att vi stött på lite konstruktionsproblem. Det är nämligen så att när vi skulle gräva ut de sista bitarna av jordgolvet i ladan, de närmast väggen så märkte vi snabbt att den gjutna sockeln som vi hade hoppats var ett starkt gjutet fundament, bara består av stora stenbumlingar staplade på varandra med lite betong kletad på utsidan...! Och under marken vilar hela ytterväggen enbart på en stengärdsgård... Det känns inte helt stabilt... Så vi måste vara ytterst, ytterst försiktiga när vi fortsätter med utgrävningen. Annars riskerar vi att hela ladan rasar! Vi har lite tankar om hur vi ska lösa det hela, men för att vara riktigt säkra på att få en riktigt stabil konstruktion som kommer att hålla i många år framöver så har vi kallat in en byggnadsingenjör. Hon kommer på måndag eftermiddag.

Hon ska också få titta på taket och de obefintliga takbjälkarna som förgående ägare på gården tog bort för en sisådär 20 år sedan eftersom de var genomruttna. Jag älskar den öppna planlösningen och har inga som helst planer på att sätta in någon ny loge, men det vore ju synd om taket rasade in... Vår plan har varit att lösa det genom att spänna upp stålvajrar där bjälkarna tidigare har gått. Men även här vill vi ha expertråd. Räcker det med vajrar? Vilken sorts vajrar ska man ha? Vart ska de fästas för bästa hållbarhet och hur ska de fästas?

Det här är viktiga frågor när man har med en gammal byggnad att göra. Jag citerar vår byggnadsingenjör på ett ungefär när jag säger "bara för att det är en gammal byggnad så tror folk att man kan göra vad som helst". Det var hennes svar när jag berättade om hur han tagit bort de bärande bjälkarna... Med det sagt så har ju ladan stått så i över 20 år och klarade sig oskadd genom till exempel Gudrun och andra höststormar. Så såååå illa ska det väl inte vara. Men tänk er för noga innan ni ändrar konstruktionen på en byggnad och ta hjälp av ett proffs! Det är mina bästa tips i frågan. Håll nu tummarna för att allt går bra på måndag!

(Bilder kommer men jag måste gå in på datorn och det hinner jag inte just nu för nu ska jag ut och rida! Så länge kan ni bilder på vår facebooksida).

I natt var den första frostnatten och jag har lite déjà vu känslor. Det är ganska prick ett år sedan vi kämpade mot klockan (eller ska man kanske säga mot årstiderna?) för att bli klara med ridbanan innan vintern kickade in på allvar. Och nu jobbar vi på samma sätt för att få färdigt det vi måste få färdigt på stallet innan väder, vind och minusgrader sätter käppar i hjulet. Det är fram för allt fasaden som hade behövt bli färdig. Allt annat är ju under tak!

Ni minns att jag väntade på offerter för att mura upp det sista på fasaden? Jag blev plötsligt påmind om varför vi gör allt arbete själva... Enligt mina beräkningar så är det ca 40-50 arbetstimmar kvar att mura. Offerterna jag har fått in har legat på runt 100.000kr... Det är 2000kr i timmen. Är dom inte kloka?! Jag medger att jag var lite naiv när vi började mura. Jag hade inte förväntat mig att det skulle ta så lång tid. Men nu är det "bara" 45 rader kvar, eller ca 10 kvadratmeter. För oss har det tagit ganska prick en timme per rad, och ett proffs borde ju vara snabbare än vad vi är? Om vi lägger två timmar om dagen plus lite mer på helgen så är det ca 20 dagar. Sen får man räkna med att några dagar faller bort. Så det är minst en månad. Och då har vi inte fått något annat gjort...

Så jag känner att jag står lite vid ett vägskäl. Ska vi få stallet färdigt innan våren så måste ju fasaden bli klar, men då blir det kanske inte gjutet någon gödselplatta innan våren. Om jag ska hinna gjuta gödselplatta så måste det börja grävas och fixas för det nu!!! Och ska jag vara ärlig så kommer ju en gödselplatta underlätta och förgylla min vardag betydligt mer än vad ett gäng nya boxar kommer göra. Ja, ni får missförstå mig rätt. Självklart vill jag ha klart nya stallet! Men jag har ju ett fungerande stall till mina hästar i dagsläget, och det nya stallet kommer ju inte magiskt att fyllas av nya stjärnor och välstammade avelsston i samma sekund som det är färdigt. Det är en process att bygga upp en väl fungerande verksamhet. Gödselplattan kommer dock att ha full funktion som genom ett trollslag, och det hade inte varit dumt att slippa containern!

Ja, som ni märker har vi en hel del funderande framför oss och några snabba beslut som måste tas. Och då har vi inte ens börjat prata om konstruktionsproblemen som vi stött på på senaste tiden... Men hjälp är på väg! Mer om det i nästa inlägg!

Klart och kallt ger magiskt vackra höstdagar, men det ställer till det i byggprocessen... På bilden ser ni en av mina elever som får hjälp med tömkörningen.

Ja, det är vad vi har gjort i helgen! Och vet ni vad? Vi är nästan klara! Bara några få kvadratmeter kvar mot ena kortsidan. Sen återstår "bara" finputsat runt kanterna och att jämna till marken som för tillfället ser ut som ett månlandskap osv... Jag misstänker att det är lite som när man mockar ut en box... På två toppade kärror har man fått ut det mesta i mitten och tycker - jamen det här var ju lätt! Sen ska man ta kanter och sopa/skrapa upp det sista "lilla" och inser att det blir typ tre kärror till... Vi får väl se...

Men apropå att mocka ut boxar så har jag funderat en hel del omkring gödselhantering de senaste veckorna. Det beror dels på att vi stallat upp stona så jag har två extra boxar att mocka, och dels på att bygget gör att jag blivit tvungen att ändra mina rutiner kring mockningen (till det sämre).

Innan kunde jag gå ca 15 meter över gårdsplanen och sen genom två stora dörrar genom "ladan" (det som ska bli mitt nya stall) och så direkt upp för gödselrampen och tömma. Dvs en liten bit på grus och sen lika mycket på betonggolv, ta lite fart och upp! Inget krångel! På vägen tillbaka tog jag med mig ny halm och hösilage som förvaras strax innanför porten i ladan. Avsluta med att lägga upp hösilage för kvälls och morgonfodring i kärran och så var det klart! Piece of cake. Hade jag bråttom kunde hela processen med mockning och upplägg av foder för två stora och en shettis vara klar på 30 min.

Just nu funkar inte det.... Om jag inte vill krångla mig över en 45 cm hög sockel, eller ta mig igenom en bergochdalbana av jord och sten del vill säga... Och det känns faktiskt inte som något alternativ. Istället får jag gå runt stallet på baksidan i gräset och korsa traktorspår och andra hinder... Suck! Okej, att jag har två extra hästar att mocka till - men stalltjänsten tar just nu ca 2 timmar att göra... Och efteråt är jag helt slut!

När allting blir klart så kommer gödselplattan vara på baksidan av stallet, strax utanför bakre porten, så att man bara kan köra gången ned, ut genom dörren och tömma. En till två gånger i veckan kommer gödslet att tryckas ihop med hjälp av lastaren så att man aldrig behöver hålla på att vingla runt med kärran på någon smal planka eller ramp, och aldrig heller behöver hålla på att skotta runt gödsel för hand (som man ofta får göra i t.ex en container). Jag planerar att köpa en stor kärra av den här typen. Och ny halm för dagen kommer att förvaras i den bakre delen av stallet på en kärra som man enkelt kan rulla genom stallet och ta vad man behöver på vägen. Samma sak med hösilaget. Balarna körs in i stallet med hjälp av lastaren.

Att jobba i stall är tungt! Och en stor anledning till förslitningsskador och ryggskott är just gödselhanteringen. Det är så otroligt viktigt att göra den så enkel och smidig som möjligt! För mig känns det senario som beskrivits ovan som den bästa lösningen för just mitt stall. Jag läste nånstans (tror det var Hippson) om någon som skulle ha luckor i golvet som man mockade ut genom, och det låter ju jättesmart! Men eftersom jag bygger stall i en redan befintlig tegellada byggd på 1800-talet så måste jag anpassa mig efter vissa parametrar....
Ett annat sätt att slippa mockningen är att ha permanentbäddar som mockas ut med bobcat t.ex varannan vecka. Men efter att ha jobbat i två stall där man mockade på detta sätt är jag dock jätteskeptisk. Dels över hur det fungerar för hästarna. Vi hade en klar överrepresentation av strålröta och hovbölder i de stallen. Och sen till om det verkligen är enklare för personalen... Visst alla dagar då man inte mockar utan bara slänger in ny halm är det lättare. Men de dagar då man faktiskt mockar är det ju ett helvete! Det går aldrig att få upp allt med Bobcaten och då ska man stå och för hand mocka ut två-tre veckor gammalt kiss längs kanterna. Det är både tungt och obehagligt! Och personalen fick ofta jobba över de dagarna då det skulle mockas...

Jag avskyr att mocka i containrar! Dels för att det är tungt att köra skit uppför en ramp! Har man bara en häst är det väl ok, men börjar det bli fem, tio, femton.... Då är det oerhört tungt. Sen kräver det nästan alltid att man antingen ska balansera ut på en liten ramp - eller att man får stå och skotta och trampa för att få plats med så mycket som möjligt. För att inte tala om alla dom gånger som tömningen inte fungerar som den ska och man ska försöka få upp gödsel i en redan full container... Uscha! Och så är det extremt dyrt. Nej tack för min del.

Daisy gillar containern!

För min del innebär enkel mockning gödselplatta nära stallet, halm, stora skottkärror och bra grepar som inte väger för mycket, inga uppförsbackar (snarare nedför när man kommer med full kärra), tillgänglighet för lastare så att man kan hantera gödseln/tömma gödselplattan maskinellt, och att man mockar ut gödseln regelbundet en till två ggr om dagen så att boxarna håller sig rena. Sen underlättar det också om man ser till att ha bra och lugna rutiner i stallet, och ser till att boxgrannarna gillar varandra så att hästarna är lugna och trygga i sina boxar och inte sprätter runt en massa i onödan. Ett sätt att göra detta är att fodra med mycket hö eller hösilage så att hästarna alltid har något att göra i boxen och inte blir uttråkade och/eller stökiga vid utfodringarna. Ett annat sätt att underlätta mockningen är förstås att ha hästarna ute i hage mycket, men jag har varit med om stallägare som systematiskt låter hästarna stå ute i hällregn och skitväder med lera upp till knäna bara för att det bli enklare att mocka. Det är inte ok enligt min mening. Väljer man lösdrift som alternativ så måste den också mockas och vara genomtänkt utförd så att arbetet underlättas. Men nu märker jag att jag börjar glida iväg i tankarna! Jag ska stoppa innan det går helt över styr. Det vore kul att höra era tankar om mockning och era bästa (och kanske värsta?) tips för att underlätta stalltjänsten.

Innan kunde jag öppna den vänstra porten och köra rakt genom "ladan".

Men nu för tiden fungerar inte det om jag inte ska klättra över den här sargen...

Eller köra genom detta månlandskapet... Det ska bli skönt med gödselplatta!!!