I tisdags var det Alla hjärtans dag. Och dagen till ära fick våran rottweiler Daisy sig en liten kärleksstund!

Vi har funderat och planerat för att para henne mer eller mindre hela hösten. Och ändå lyckades hon överrumpla oss eftersom vi inte trodde att hon skulle löpa förens i mars nån gång (baserat på tidigare löp). Men nu var det alltså dags. Hon är sedan tidigare friröntgad, men vi ville hinna med en ögonlysning för att veta att vi får friska valpar. Som tur var har vi vår duktiga veterinär Erik Mörne runt knuten och kunde få en tid där med kort varsel. Hon var helt ua. 

Vi hade tittat ut en hane som vi var intresserade av. Jordan Haus of Lazic är en välmeriterad hane som ägs av Henrik Waldermanson aka Alfahunden. Han är av lite grövre, kortare modell - jämfört med vår Daisy - och kommer komplettera henne alldeles utmärkt! Förutom sina fina meriter från utställning och tävling så är han frisk och kry och har ett väldigt trevligt temperament. Jag tror det kan bli en superkombo! Nu håller vi bara tummarna att det har tagit sig! Om allt går som det ska så kommer det valpar i mitten av april!

Mer om Jordan och Alfahunden kan du läsa här.

Det här blir första gången vi tar valpar. Man kan göra ultraljud för att se om tiken är dräktig, men läser man på skk (svenska kennelklubben) så rekommenderar de faktiskt att man låter bli (de menar att det är ett onödigt stressmoment för tiken och att man tids nog märker det ändå). De är ju inte dräktiga så länge (i genomsnitt 63 dygn), man kan göra ultraljud från ca tre veckor, och från ca fyra veckor kan man se hjärtslag hos valparna. Dock kan hundar resorbera fostren så sent som i femte veckan! Så även om man kan se friska foster i vecka tre så kan tiken gå tom när det väl skulle varit dags för valpning. Så länge tiken verkar frisk och glad finns alltså ingen direkt anledning att göra ultraljudet. Vi får se hur vi gör. Spännande!

Glöm inte hålla koll på vår Facebook för fortlöpande uppdateringar! 

Vår fina Juniirotts Daisy!

Jordan Haus Of Lazic.

Är du redan nu sugen på att boka en valp? Hör av dig till oss för mer information!

Hej allihopa! Idag är det jag, Daisy, som skriver bloggen! Idag är det min födelsedag! Jag blir ett helt år gammal. Matte och husse har lovat att vi ska fira i kväll. Hoppas att det betyder att vi ska leka med bollen och kanske att jag får ett nytt färskt märgben....?
Eftersom jag har bott på gården i hela 10 månader nu så börjar jag känna mig riktigt hemma. Jag har min soffa (som jag egentligen inte fick ligga i för mina föräldrar från början, men jag övertalade dom), min matplats, min säng (som jag mest ligger i när jag äter på mitt märgben). Tidigare låg jag mycket i fåtöljerna men dom har blivit lite för trånga. Så nu ligger jag antingen i soffan eller vid dörren. Det är bra att ligga vid dörren för då kan ingen komma eller gå utan att jag vet om det. Jag har koll på alla som är på gården - även om jag ibland snarkar högt och låtsas att jag inte märker när dom kommer in. Men tro mig - jag vet!

Jag tänkte berätta lite om hur en vanlig dag på gården ser ut för mig. Den börjar rätt tidigt med att husse kommer ned och väcker mig. Han är knappt vaken själv så jag vet inte varför han måste väcka mig, men det gör han. Jag får mat och sen går vi ut och kissar och sen går jag in och somnar om en stund, medan husse åker till jobbet. En timme senare kommer matte ner och väcker mig igen. Vi brukar prata en stund och sen går vi ut för att mata dom andra djuren på gården. Vi har hästar och katter. På senaste tiden har vi haft fler hästar och färre katter... Dom nya hästarna ska få bebisar nästa år - och katterna - ja, dom har blivit ivägskrämda av en ny elak katt. Det är bara Pripps som är kvar. Pripps och jag är kompisar! Den elaka katten gillar jag inte.

Jag brukar nosa runt en stund på gräsmattan och sen hjälper jag matte med morgonmockningen (morgonmocka = ta ut bajshögarna). Eller hjälper och hjälper.... Hon blir inte jätteglad när jag äter hästbajs. Förstår inte varför? Hon ska ju ändå bara slänga bort det! Slöseri om du frågar mig... Men jag får lov att rulla mig i halmen! Bara jag håller mig på avstånd från hästarna och det gör jag. Ferdinand och jag är kompisar, men den där andra är jag lite skeptisk mot. Han tror att jag ska äta upp hans mat, men det gör jag ju inte! Jag bara smakar lite ibland....

När matte har mockat klart så tar vi en liten promenad och sen går vi in och äter frukost och ser på Nyhetsmorgon. Eller matte äter frukost, jag har ju redan ätit. Ibland får jag ligga i mattes knä i soffan. Det är mysigt. Men nu på sommaren är det lite för varmt för mig. Då föredrar jag golvet.

När matte ätit klart går hon ut för att rida. Då får jag stanna inne. Det är helt ok för då kan jag sova i lugn och ro. Och om jag någon gång skulle få tråkigt så kan man alltid flytta runt lite på möblerna. Jag tror jag har något av ett sinne för inredning. Det är i alla fall kul att flytta runt lite på sofforna då och då. Fast matte och husse är så tråkiga - dom flyttar alltid tillbaka dom till samma gamla plats som innan. Jag är en missförstådd konstnärssjäl! Men för det mesta så sover jag som en stock de timmar som matte är ute.

Vid 11-tiden kommer matte in och hämtar mig. Då är hästarna ridna och utsläppta i hagen och det är dags att mocka igen, lite noggrannare den här gången. Och så lägger vi in ny halm! DET är kul! Och en av de få arbetsuppgifter på gården som jag är riktigt bra på! När vi gjort klart stalltjänsten så är det lunchdags! Om jag har tur och matte inte är alltför trött så leker vi en stund innan vi går in. Är matte trött får jag leka själv medan hon lagar mat. Hon är med då och då och kastar bollen till mig när jag ber henne, så det är ok. Efter maten blir jag oftast trött och sover en stund igen.

Mina eftermiddagar är inte lika inrutade. Matte jobbar oftast på kontoret en eller ett par timmar efter lunch och då brukar jag sova vid hennes fötter. Fötter är mysiga. Dom kan man både sitta och ligga på, och ha huvudet på. Men ibland åker hon iväg på ärenden istället. Då och då får jag följa med, och så går vi på upptäcksfärd med massa nya roliga dofter! Jag älskar att spåra! Matte säger att jag ska bli en kantarellhund. Jag vet inte riktigt vad det betyder med det låter kul. Jag har redan många smeknamn; kanelhunden, vofflan, vofflo, kexi, puppi, pupsi osv.

Jag hjälper till med många göromål här på gården. Förutom att mocka och halma som vi redan har sagt, så är jag duktig på att gräva hål i ridbanan, rensa ogräs (eller kanske mer att bära bort ogräs som matte lagt i en hög), hämta fina pinnar från skogen och lägga på gräsmattan, och så hjälper jag till när det ska vattnas och håller koll så att slangen och vattenstrålen sköter sig och gör vad de ska. Och så vaktar jag förstås! Ibland skäller jag så högt att matte och husse hoppar till, men det är ju bara för att de inte ska missa någon bil eller traktor som kör förbi. Det finns alltid mycket att göra när man bor på gård.

På kvällen går jag alltid en lång runda antingen med matte eller husse, eller om jag har tur med bägge två! Och sen går jag och matte ut igen det sista vi gör innan vi går och lägger oss för natten och matar hästarna (dom äter väldigt mycket dom där hästarna). Husse kommer ofta hem sent, men jag blir lika glad varje gång.

På onsdagar går vi på allmänlydnad på Svalövs brukshundsklubb. Det är jätteroligt! Och matte säger att jag är väldigt duktig och matar mig med massa godis. Jag gillar godis. Då blir jag som hypnotiserad och glömmer alla andra hundar och människor. Och sen efteråt så är jag jättetrött och sover som en stock hela kvällen.

Men nu är det tid för fredagsmyyyyys med matte och husse! Voff voff sålänge!

Den skånska vintern verkar vara här för att stanna. Dvs det regnar. Och regnar, och regnar och regnar lite till. Fast inte till helgen - då ska det bli snöblandat regn istället. Ni kan tro att jag njöt av dagens uppehåll/vindstilla väderlek. Jag kunde ju till och med trava mina hästar litegranna på grusvägen. Resten av veckan har jag bara kunnat skritta. Fältet har förvandlats till en sumpmark, ridbanan är inte klar på långa vägar, ridstigarna är hala av lera. Och som om inte det vore nog så har kylaren gått sönder på den enda bil vi har med dragkrok så jag har inte kunnat åka iväg till något ridhus heller. Jag erkänner att det har känts liite motigt att gå ut och rida den här veckan. 

För 2-3 veckor sedan var det bara en tunn rännil i botten av diket. såhär såg det ut förra torsdagen för drygt en vecka sedan.

I onsdags tog jag den här bilden! Mindre än en vecka efter den första och vattnet har stigit med säkert en meter! Stor suck för skånsk vinter!

Igår red jag Ferdinand längs bäcken. På hemvägen hade vi som vanligt nu för tiden motvind. Men inte nog med det. Strax efter att jag vänt så började det regna på oss. Stora, tunga, kalla regndroppar. Vi kom tillbaka till stallet som två dränkta kattungar. Och på tal om kattungar!!! Jag har ju glömt att berätta att vi har fått tillökning på gården! Mamma-katt har varit framme igen, och gett oss två nya kattungar. Vi som just "fått ordning" på dem vi redan har. Vi hade verkligen behövt fånga in och sterilisera henne. Men hur det ska gå till går lite över mitt förstånd. Dom är hur som helst galet söta. Vi har döpt dem till Falcon och Pripps. Falcon för att jag tyckte att "han" (det känns som en han) har samma teckning som en falk. Och Pripps -oh well, min man fick bestämma... 

Eftersom jag varit ensam på gården i veckan (mina föräldrar har åkt hem och mina svärföräldrar har varit upptagna på annat håll) så har jag haft lite tid att ta igen lite av allt det där som jag inte hunnit med annars. Benen är nyrakade. Nej, jag skojar. Men jag har hunnit städa ur kattrummet (där Tiger och Vitnos var när de var nykastrerade. Jag släppte ut dem förra torsdagen efter att de fått sin andra vaccinationsspruta). Jag har tvättat fem maskiner med tvätt och även tvättat ett gäng schabrak och benskydd och en massa andra hästgrejer. Jag har ringt samtal och jobbat på kontoret. Jag har krattat hela gårdsplanen och uppfarten. Jag har storhandlat. Jag har badat hunden. Jag har krattat bort löv från dräneringsrännorna på ridbanan samt grävt två nya rännor - för hand! Jag har städat på logen och i verkstaden. Och så har jag hunnit ta det lite lugnt (eller, ja...) mellan varven! Känns som en rätt bra vecka trots allt. 

I helgen ska vi fortsätta jobba med staketet. Mina svärföräldrar kommer och hjälper till. Imorgon blir det middag på gården med några vänner som jag inte träffat på minst en månad och på söndag är vi bjudna på fika hos grannen. Någonstans där emellan ska vi laga kylaren på Saaben och så hade ingångarna till hagarna behövt grusas upp innan de blir alltför geggiga. Lycka till! Vi får väl prioritera lite... 

Idag är det Daisys 6-månaders dag! Älskade, fina hund! Hur har jag nånsin kunnat leva utan dig? Det här lilla filmklippet har min telefon hjälpt mig att sätta ihop.