Idag och igår har man blivit påmind om att man faktiskt fortfarande bor i Skåne. Del vill säga - det har blåst! Innan flytten hade jag hästarna i Höllviken nära havet, och det blåste mer eller mindre varje dag. Jag tror jag kan minnas två eller tre vindstilla dagar på hela tiden!
 
Men här i Asmundtorp har det varit misstänkt vindstilla. Visserligen är själva husen på gården väl omgärdade med höga träd som ger lä för alla västvindar, men det har faktiskt varit ovanligt vindstilla! Men den här veckan blåser det från öst och vinden går rätt över grannens fält över hagarna och över ridbanan. Där finns liksom inget som tar emot.
Som tur var kan jag rida i lä för träden nere på mitt fält. Men det är ju knappt så man kan ta sig dit! Just nu blåser det 10,5m/sek med byar på uppåt 17m/sek och då har det ändå mojnat lite. Domingo uppskattade inte alls att vara i hagen idag. De andra två sket lite granna i vilket. De gick runt och betade som vanligt, medans Domingo betade lite, gick och ställde sig med rumpan mot vinden, skrapade lite missnöjt, drog en runda och sen betade lite till. Blev nästan lite orolig att han hade kolik - men nej. Han var bara sjukt missnöjd med vädret. Well, can you blame him? Jag kände mig också lite missnöjd med vädret faktiskt. Men det är mysigt att sitta här inne med en varm kopp te och en chokladbit...
  

Man vet att det blåser när ens sopkärl blåser omkull och man hittar soppåsar i trädgårdslandet 40 meter bort!
  
Igår var jag och Ferdinand och tränade för Kerstin André! Så sjukt kul och inspirerande! Jag var helt hög på träningsendorfiner hela kvällen (det var inte min man som slocknade i soffan kl 21...)!
  
Dagen började med en mysig långfrukost och promenad med hunden med mina föräldrar. De sista innan det var dags att skjutsa dem till Stockholmståget i Landskrona. Efter att ha lämnat av dem vid tåget åkte jag för att hämta min väst och mina ridstövlar hos skomakaren. Han hade lovat att ha dem färdiga till tisdag förmiddag, men det var dom förstås inte... Lite lätt besviken över att inte kunna ha mina stövlar på träningen, fick jag helt enkelt nöja mig med att åka därifrån med min väst.

Passade på att tanka på vägen hem och väl hemma kopplade jag på transporten och körde fram den så det skulle vara färdigt och redo för eftermiddagen. Ett snabbt ombyte och så dags att rida Domingo. När jag nästan klätt på honom helt kom jag på att jag glömt benskydden inne på tork i huset (eftersom jag tvättat dem dagen innan), och skulle "bara" springa in och hämta dem medan Domingo väntade i stallgången. Men när jag kommer in möts jag av blomblad! Överallt! Hela hallen och vardagsrummet är täckta med rosenblad. Det är Daisy som på obegripligt vis lyckats välta ned en vas med rosor som vi fick av grannen i söndags, och sen slitit dem i stycken. Som tur var hade inte vasen gått sönder. Men vatten och blomblad över hela golvet. Och där står jag med en häst som står och väntar på stallgången, en klocka som börjar bli mycket och en hund som ser väldigt skyldig ut... Ja, vad gör man? Dags att klona sig...?
  

Inte trodde jag att det var min hund som skulle överraska mig med rosenblad på sängen. Men, men....
  
Lyckades på något vis sopa upp dom där blombladen, rida min häst, och sen fixa stallet. När jag höll på att packa det sista höpåsarna kom mina snälla svärföräldrar som lovat att ställa upp som hundvakter medan jag var iväg. En snabb fika med dem (två rostade mackor och en kopp kaffe blev min lunch för dagen), och så dags att ge sig ut och fixa i ordning för att åka och träna!
  
Jag önskar att jag kunde säga att allting vid det laget var framlagt och färdigputsat, men så var förstås inte fallet (återigen undrar jag var i hela friden tiden tar vägen?!). Men jag var iaf så pass välorganiserad så jag hade friserat Ferdinand dagen innan, och lagt fram GPS och tagit ut pengar m.m. Så en snabb rykt och putsning fick duga och sen är jag välsignad med en väldigt lättlastad häst - så snabbt på transporten och sen iväg.
  
Jag hade "planerat" (dvs sagt till mina svärföräldrar) att jag skulle lasta kl 14:45. Eftersom jag känner mig själv så räknade jag med att det i praktiken skulle betyda att jag skulle lasta 15:00. Och det stämde väl relativt väl. Kvart över tre rullade vi från gården och min lektion skulle börja kvart över fyra (att jag sen hamnade bakom en traktor stor del av vägen och fick lite bråttom på plats hos Kerstin är en annan historia). Jag hann i alla fall rida fram honom precis lagom och till och med skritta en liten stund innan Kerstin kom ut. Så slutet gott allting gott som man brukar säga.
  
På lektionen jobbade vi mycket med de o så viktiga grunderna - rakheten, formen, korrektheten på hjälperna osv. Kerstin är expert på att se de där små detaljerna som liksom gör hela skillnaden. Vi jobbade mycket med att få honom korrekt till yttertygeln. Vilket var jättenyttigt. Han tar min vänsterskänkel lite dåligt och det märks i både skänkelvikningarna, galoppfattningarna, volterna och hörnpasseringarna. Men jag har haft lite svårt att komma åt problemet på egen hand. Jag har böjt honom lite för mycket i halsen och lite för lite i kroppen. Kerstin var på mig om att vara mer stilla i handen och korrigera mer med benen - och vips så blev allting bättre! Både böjningen och kvalitén på gångarterna ökade genast ett snäpp. Häftigt! Och roligt att rida när man har en så känslig, fin häst som alltid försöker och vill jobba bara piloten gör rätt... Skänkelvikningarna blev också riktigt bra tycker jag. Galoppfattningarna och de enkla bytena får vi öva lite mer på... Här hemma fungerar de rätt bra (i alla fall godkänt) till höger, men de till vänster hade jag fått underkänt på vilken tävling som helst. Men jag känner att han har ett lugn i kroppen som har saknats tidigare och det gör att jag kan ställa högre krav på honom. Och som Kerstin sa - om man inte ställer några krav så kan de inte utvecklas. Då blir de som bortskämda barn istället. Men hon tyckte att han hade utvecklats på rätt håll och det gör mig så himla glad att höra! Hon tyckte också att jag ska passa på i vinter att hitta ett ridhus i närheten och åka iväg och rida i minst 2-3 ggr i veckan så han får mycket miljöträning och det blir vardagsmat att åka transport och komma bort. Ett mycket bra råd som jag ska försöka följa. Måste bara hitta ett lämpligt ridhus.
  
Idag hade jag tänkt att bara skritta ut honom, men pga det tråkiga vädret kändes det som en dålig ide, så vi joggade lite på fältet istället. Bara lugnt lång och låg (men med stadig kontakt - det jobbade vi också med på lektionen) och sen masserade jag in rygg- och sätesmusklerna med liniment innan han fick gå ut i hagen. Han hade rätt juste träningsvärk idag! Och faktiskt hade även jag lite, lite träningsvärk i ljumskarna som kändes när jag red lätt. Det var riktigt länge sedan jag fick träningsvärk av att rida! Gött! Jag är så himla taggad inför hösten/vintern!
  
I helgen gjorde vi klart vårt dräneringsdike (bilder och beskrivning kommer inom kort), och jag och pappa satte upp massor av krokar och hängare i stallet. Nu tre dagar senare förstår jag inte hur jag någonsin klarat mig utan dem... I veckan ska jag hämta min nya jacka och mina stövlar och till helgen fortsätter jobbet med ridbanan. Känns som om vi börjar få lite mer ordning och reda på saker och ting och vardagen börjar flyta på lite bättre. I'm so happy!
   
PS. Grattis också till min fina syster som fått nytt jobb på arkitektkontor! Du är bäst! Kram! DS.  

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Vilken underbar vecka det har varit! Jag tar tillbaka allt jag har sagt om att det är höst. Den här veckan har det varit sommar i Skåne! Perfekt ridväder med soliga, vindstilla dagar och inte för höga temperaturer. Alldeles lagom som vi säger här i Sverige. Den här veckan är det Breeders men jag har valt att skippa det helt i år. Det är alltid kul att se på fina unghästar och träffa gamla vänner, men just i år kändes det mest som ytterligare ett stressmoment att komma iväg. Lite tråkigt är det att jag missar konstutställningen där mina vänner Christine Kwarnmark och Sara Silvferberg båda ställer ut sina vackra tavlor med hästmotiv. Jag har faktiskt en tavla av varje konstnär här hemma.

Den här sagolikt vackra blyertsskissen föreställande beridarna på spanska rikskolan fick jag av Sara i födelsedagspresent för många år sedan. Kan det ha varit 2005?

Och den här underbara målningen fick jag i bröllopspresent av Christine förra året. Den pryder nu väggen i vårt vardagsrum!

Jag såg i alla fall att det gått bra för Domingos uppfödare Carin på Ugglarps Stuteri som med sin uppfödning, (nu ägd och riden av Rose Mathisen) hingsten Heston for U fick 98,500% i 4-års klassen! Inga dåliga poäng precis! Grattis Carin! 

Här hemma har det mer varit fotboll på tapeten eftersom maken spelade seriefinal idag. 6-1 till Kulladal FF som därmed vann serien och går upp i div 3 nästa säsong. Grattis älskling!!! För min del innebär det att jag får ha min man hemma lite mer, nu när det blir speluppehåll och förhoppningsvis kommer vi få lite mer fart på det där byggandet... 

Mina föräldrar har ju varit här i veckan så vi har hunnit få massor av saker gjorda - utan att jag har behövt dela mig på två och stressa runt som en tok. Så skönt! Dom har bland annat hjälpt mig beskära vinbärsbuskarna, rensa rabatterna, klippa gräset och mycket annat smått och gott. Bara en sån lyx som att kunna komma in från stallet till en färdiglagad och framdukad lunch! Wonderlovely! Jag har också hunnit storhandla och så har jag lämnat in mina ridstövlar för att laga dragkedjan och min väst som behövde lagas i ena sömmen - kort och gott sådant som jag velat få gjort ett bra tag nu, men inte hunnit med.

Igår filmade mamma när jag red Ferdinand. Så kul att se honom utvecklas! Vi ska åka och träna för Kerstin André på tisdag. Första träningen sedan flytten och det ska bli så himla roligt! Jag rider som sagt nästan bara på fältet nu när vädret tillåter. Det har varit jättebra för hans galopp. Jag har jobbat mycket med dynamiken i galoppen och övat på att minska från korta, kvicka språng till längre, rundare språng. Det ska bli kul att höra vad hon tycker om honom nu.  I början av året var mitt mål att kvala med honom till Breeders, men de planerna la jag ned ganska omgående när vi köpte gården. Och det är jag väldigt glad för nu. Det hade bara blivit stressigt och antagligen slutat i pannkaka. Han har varit relativt sen. Han reds i sent och har varit extremt superkänslig och lite bakskygg. Länge kunde/ville jag inte sätta någon press på honom utan bara "mys-red" med målet att han skulle bli lugn och trygg och känna förtroende för mig som ryttare. Men det senaste året har han gjort enorma framsteg och i dagsläget är det nästan så att jag ibland glömmer bort att han bara är fem år. Jag får påminna mig då och då.

Idag har vi, förutom att skruva upp en hängare till vattenslangen (och träna hästar), varit på ute på en liten shoppingtur på bland annat Hööks och Biltema (man vet att man bor på landet när man tycker att det är årets happening att åka till Hööks i Helsingborg...). Jag har shoppat lite praktiska saker till sadelkammaren! Nu ska här bli ordning och reda! Flera krokar, täckeshängare m.m. Jag har också köpt en ny snygg nosgrimma till Ferdinand. Så vi kan vara snygga när vi ska träna för Kerstin! Jag har hittills haft en remont grimma på honom. Tycker det är rätt bra på unghästar. Men det ÄR ju snyggare med en aschengrimma. Eller hur? Jag hittade också ett snyggt och super duper gosigt pannband - till mig! Det är stickat, grått och fodrat med vitt mjukt "ludd". Jag har också beställt en jacka eftersom min gamla vinterjacka gick sönder förra året. Dom hade den dock inte hemma i min storlek, men det kommer in i mitten av nästa vecka. Det är en mörkblå, midjekort Spooksjacka i lite enklare modell som jag gillar skarpt! Till vintern tänkte jag köpa mig en mörkblå täckkjol som jag kan ha när jag håller lektioner eller när jag rider ut om det är riktigt kallt. Det blir nog kanon. När jag jobbade i Tyskland investerade jag i ett par fleecefodrade, vinterridbyxor i softshellmaterial. Dom är såååå varma! Jag behöver inte ens långkalsonger under! Man klarar sig utan köldskador ända ned till minus fem grader! Helt outstanding! Men om man står still utomhus (eller i ridhus) i ett par timmar, som man gör när man har lektioner, så räcker de inte till. Då är en täckkjol bra. Ni kan se mina fynd upp i bildspelet. 

Imorgon ska vi som sagt fortsätta jobbet med dräneringen och ridbanan, och så ska jag sätta upp alla mina nya krokar och hängare i stallet och sadelkammaren! Det kommer att bli så fint!

Hej allihopa! Först vill jag säga tack för alla tips och kommentarer! Jättekul att få så mycket feedback (och bra råd). Både Vitnos och Tiger har hållit sig kvar uppe på logen. När jag är i stallet och fixar så kommer de och börjar jama på mig typ - Jag vill ha mat nu, tack! Vi ska avmaska, chippa och vaccinera dem, och så småningom kastrera dem. Jag tror att Vitnos är en hona (det såg ut så när vi lyfte henne), men eftersom hon blir lite skärrad av för mycket närkontakt tittade vi inte så noga/länge. Ville inte stressa henne i onödan. Tiger tänker jag på som en han, men jag har egentligen ingen aning. "Han" är väldigt lik som mamma, så det kan ju precis lika gärna vara en hon. Jag får väl köra på "hen" sålänge... 

Före...

Igår och idag har jag ägnat mig åt det som jag numera kallar för rosbusksmasakern... Ni kommer ihåg de halvvilda rosbuskarna som växer utanför lilla stallet? De blommade under juni och juli med jättevackra vita blommor. Tyvärr är de angripna av rosrost och dessutom helt vildvuxna. Jag hade velat ha dem upp till fönsterkarmen, men nu under sommaren har de växt upp så de täcker HELA fönstren! Så kan vi inte ha det! Jag har läst en del om rosrost på nätet, och det finns inte så mycket man kan göra... Någon tipsade att man kunde göra avkok på åkerfräken och spraya på. Det är kislet i växten som dödar svampen (som rosrost är). Så det gjorde mamma och prövade i förra veckan. Jag vet inte, men jag tycker att det kanske blev lite bättre... Men de flesta sidor rekommenderar att man klipper bort de skadade grenarna (i det här fallet innebär det hela plantan), eller gräver upp den och planterar nytt. Jag vet att det egentligen är lite fel tid att beskära den, men som sagt - den hade växt upp så att den täckte hela fönstret! Och skulle den inte överleva nu så får vi väl plantera nytt och börja om från början. Egentligen är det kanske "rätt buske på fel plats"? Jag kan inte så mycket om rosor, eller ens om trädgårdskötsel (min idé om den perfekta trädgården var att ha ett par krukor strategiskt utplacerade runtom gården = minimalt underhåll och mer tid över för hästarna), men nu har jag ju den här underbara trädgården som någon har lagt mycket tid och kärlek på under åren. Så då får jag väl ta hand om den. Men den här rosbusken verkar vara av en kraftig sort som vill bli hög (typ lika hög som mig). Den är fantastiskt vacker när den blommar, men det hade kanske varit bättre med en mindre buske av typen som är nöjd med att bli en 50-60 cm? Hur som helst. Jag hade inte tänkt klippa dem så hårt, men det var så många grenar som var antingen kraftigt angripna av rost eller helt enkelt bara torra och döda, så.... Det blev som det blev liksom....

Efter...

Jag och mannen laddar för fotbollsmatch! Vad gör man inte för den man älskar?

Igårkväll var jag och min man inne i Malmö. Vi hade biljetter till Malmö FF - Celtic FC på Swedbank Stadion. Vi passade på att äta på våran gamla stammisrestaurang där man beställer 2-3 smårätter istället för en stor. Jag åt kantarellsoppa, ryggbiff, ostar med tillbehör och en créme brúlée, och så ett glas bubbel till det. Efter maten (och vinet) var jag helt slut och redo att gå och lägga mig! Ni vet sådär när man riktigt känner hur ögonlocken vill falla ihop! Trodde aldrig jag skulle kunna hålla mig vaken hela matchen. Men jag hade inte behövt oroa mig. 20.000 glada Malmö FF fans som sjunger, klappar händerna, hoppar och dansar kan få vilken trött dressyrryttare som helst att vakna till liv... Och jag måste erkänna - trots att jag är lika irriterad som de flesta hästmänniskor (och andra icke-fotbollsintresserade folk) på att fördelningen i pengar, sponsorer, tv-tid osv. är så snedfördelad mellan sporterna så kan man ju inte annat än att ryckas med och ha kul! Det är faktiskt som en 90 minuter lång fest - och alla är bjudna, typ. Malmö sopade banan med Celtic och kammade på så vis hem ca 200(!!) nya miljoner till hemmaklubben... Det fick mig att tänka lite. Dressyren behöver också bli mer av en publiksport! Annars är det svårt att få sponsorer och med sponsorer kommer pengar och möjlighet att utveckla och berika sporten. Men hur ska man göra? Vi kan knappast ha en publik som klappar i takt och som gemensamt sjunger kampsånger så det dånar över arenan... Men roliga/kunniga kommentatorer, möjlighet att följa poängen, appar där du kan sätta dina egna poäng, och kanske se de individuella domar siffrorna osv? År 2010 var jag ansvarig för radio-kommentatorerna på Falsterbo. Det var ett superroligt uppdrag som bland annat innebar att jag fick sitta på första parkett (nere på banan) och lyssna på Patrik Kittel, Jan Brink, Ulla Håkansson, Elisabeth Lundholm, Jeanne Höglund med flera medans de kommenterade alla finalerna och GP-klasserna. Det var både roligt och lärorikt. Ett annat år vet jag att man missade att stänga av mikrofonerna i pauserna vilket innebar att allt som kommentatorerna sade gick rätt ut i sändning - det blev rätt så mycket bakom-kulisserna-information och skvaller till publikens förtjusning. Kanske måste vi bara börja bjuda lite mer på oss själva? Sluta vara så kritiska och tänka på vad som är bäst för sporten (och självklart även för hästen)? Ja, det är inte lätt, men jag för min del är i alla fall väldigt glad för den utveckling som SVT stått för under senaste åren, med mer dressyr i TV-tablåerna. Nu gäller det bara att vi tv-tittare drar vårt strå till stacken och faktiskt tittar! Och med de orden tackar jag för den här gången. Nu ska jag gå ut och bära bort de sista roskvistarna från gårdsplanen, och sen ska jag och Daisan på valpkurs.

Det ligger åska i luften innan matchstarten...