Vårt senaste projekt är att flytta en av dörrarna mot innergården. Den ska flyttas ca 1 m till vänster... Det kan tyckas som onödigt arbete, och tro mig! Vi har förstås funderat på om det verkligen ska vara nödvändigt. Men hade vi valt att ha den kvar på sin ursprungliga position hade den första boxen på höger sida blivit så pass liten att vi bara kunnat ha hästar med en mankhöjd på max 170 cm (och inga dräktiga ston med föl). Nu får den i stället fullt mått så vi kan ha alla storlekar på hästar i den och även ston med föl om det skulle behövas. 
  
Tanken med att ha en "ensam" box på det sättet är att den ska kunna fungera som hingstbox (om det nu skulle bli så att vi har en hingst i stallet), eller som isoleringsbox om vi får en sjuk häst där smittorisk förekommer. I den här länken hittar du alla mått från Jordbruksverket. Vi började förra fredagen och kommer att bli klara med murningen under morgondagen (fredag igen). Så det har tagit en vecka. Om man tänker på att vi sen förhoppningsvis ska bo här och nyttja vårt stall i många, många år framöver så är det definitivt värt det! Även om det just nu (när allting händer på en gång – fölvisningar, dräktighetskollar, stallbygge, 40-års fest för min man där vi ska ha hela huset fullt av övernattningsgäster o.s.v.) känns som mycket tid.

Jag har publicerat den tidigare, men här kommer en påminnelse över hur planlösningen på vårt stall kommer bli.
  
Nåväl.. Här kommer en liten beskrivning av det arbete som vi gjort hittills.
  
Första steget innan man tar bort något är att se till att alla konstruktioner runtomkring är stabila så att man inte får med sig en vägg på köpet när man börjar riva. I vårt fall innebar det att vi fick stötta upp den bärande bjälken ovanför dörren, som var skarvad precis mitt i vår nya öppning. Det gjorde vi genom att bulta fast en stödbalk ovanför den gamla balken, som med god marginal gick över både den nya och den gamla öppningen. Vi har också köpt två stämpar (ja, det heter så). En stämp är en sådan där tillfällig pelare, vanligtvis i metall, som man använder på byggen för att stötta upp saker innan de är riktigt klara. De är höj och sänkbara och därför lätta att montera där man behöver tillfällig stöttning (ni ser de gula stolparna = stämparna i bakgrunden på bilderna).
De kostar bara ett par hundralappar att köpa så har man ett större projekt är det definitivt en god investering, annars finns de att hyra också. När vi väl var säkra på att stallet inte skulle rasa var det "bara" att lyfta bort dörrarna och bräcka bort de gamla fodren.
  
Steg nummer två var att börja ta bort tegel på vänster sida dit dörren ska flyttas. Detta gjordes med borrmaskin, stämjärn och vinkelslip. Det finns ett videoklipp på vår Facebooksida! Nästa steg blev att göra en jämn kant genom att kapa tegelstenarna med vinkelslip. Längs kanten kommer vi sen att lägga putsbruk och sätta upp det nya dörrfodret som dörren ska fästa i.
  
Efter det började arbetet med att fixa till sockeln på höger sida. För att få samma utseende som på resten av sockeln blev vi tvungna att bila bort en bit av betongen (även här fick vinkelslipen jobba. Den är just nu vår bästa vän...), så att vi kunde lägga en tegelkant och gjuta en jämn sockel undertill. Vi hade hoppats hinna gjuta redan på söndagen, men regnet satte stopp för de planerna (det har regnat galet mycket den senaste veckan! Bara idag har vi fått en 15-20mm!).
  
I stället fick vi göra form och gjuta i måndags, och i tisdags (när gjutningen fått torka ett dygn), kunde vi börja mura. Det är min man och svärmor som stått för murningen den här gången. Vi har bara sex rader kvar nu, så det borde bli färdigt under förmiddagen imorgon. Det är alla dom där små detaljerna som tar sån tid. Men vi kämpar på och sakta men säkert tar stallet form!
   
Jag är jätteglad över all den positiva responsen som vi fått på vår fina Rex! Tusen tack alla ni! Och så sent som i tisdags konstaterades Prinsessan dräktig med Totilas på 17 dygn! Så spännande! Ni kan inte ana hur skönt det kändes att få det beskedet med tanke på hur sent in på säsongen vi är nu. Vårt andra sto som seminerats med San Amour ska kollas på söndag, men hade för 17 dagar sedan en kraftig infektion så jag känner mig inte alltför hoppfull just nu... Håll tummarna för att jag har fel! 

Nu är det en dryg vecka sen vi fick gjutet vårt stallgolv i fiberbetong. Fram tills i lördags (4 dagar) vattnade vi med slang och höll vi det blött/fuktigt. Men nu är det torrt och hårt och jag kan gå på det och köra skottkärran på det och dansa schottis om jag skulle vilja (jag måste bara lära mig att dansa schottis först). Det känns HELT MAGISKT! Jag kan inte riktigt beskriva hur glad man kan vara över lite betong. Men väldigt, väldigt, väldigt glad! Stort tack igen till Betongfabriken i Glumslöv för ert tålamod och proffsiga bemötande.

Nu är det hög tid att fundera på nästa steg i bygget! Jag håller fortfarande på att ta in offerter och komplettera vår ansökan till Jordbruksverket. Det är sjukt mycket jobb, och det ska vara klart på onsdag så jag får lägga in en extra växel och spurta lite om jag ska hinna färdigt. Samtidigt försöker jag rodda ihop det med betäckningar, elever bokföring och fölvak m.m. Vi väntar fortfarande på Prinsessans föl! Hon är inne på dygn 353 och mer eller mindre sprickfärdig! Mjölken är vit, bäckenbanden slappa, hon har haft förvärkar i flera dagar och fölisen dansar rumba i magen. Om den inte kommer innan helgen ska jag äta upp min hatt!

På söndag är det dags för kurs med sjukgymnast Lena Gunnarsson/Equestrian Fysio som ni har kunnat läsa om tidigare här på Hippson. Lena håller bland annat sitskurser för blivande instruktörer på Strömsholm och Wången, och nu kommer hon till oss! Det finns fortfarande ett par platser kvar så passa på att knipa en! Mer information och anmälan hittar du på denna länk. Välkomna till oss!

I övrigt ska vi försöka passa på att njuta lite av långhelgen och av det fina sommarvädret som vi haft/har i Skåne just nu! Trevlig Kristihimmelsfärd på er så hörs vi snart igen (förhoppningsvis med fölnyheter)! 

Jag och Ferdinand njuter av utsikten över böljande rapsfält! Skåne när det är som allra bäst!

Ibland går det väldigt, väldigt långsamt när man bygger - men ibland går det fort som bara den! Jag ringde ju till Betongfabriken i måndags vid lunchtid för att boka tid för att gjuta vårt stallgolv. Jag hade hoppats på att dom skulle ha tid i början av nästa vecka, men det hade dom ju inte. Däremot hade han fått en avbokning igår, tisdag, vid lunchtid (dvs dagen efter!), om det kunde passa?!

Oj, oj! Plötsligt gällde det att tänka snabbt. Kolla med mannen och svärfar. Jodå, de kunde komma ifrån. Vad behöver vi hinna göra innan gjutning? Bara att täcka över avloppsrännorna med plast. Det fixar vi! Vad behöver vi för redskap? En google sökning och ett nytt samtal till Betongfabriken visar att allt vi behöver är en sloda (jo, det heter faktiskt så...). Ofta kan man behöva en vibratorstav också, men med den sorts betong vi valt på rekommendation av David på Betongfabriken så klarar vi oss utan.

Jag har fått massor av bra hjälp av Betongfabrikens kunniga och trevliga personal. Det första samtalet till dem tror jag att jag gjorde nån gång i slutet av förra sommaren. Sen dess har det varit komplikationer, vinter och livet som liksom har kommit i vägen och dragit ut på tiden. Och under den här tiden har jag ringt flertalet samtalet och frågat om allt möjligt från placering av avlopp till storlek på makadamet... Och det var Betongfabriken själva som tipsade mig om fiberbetong! Fiberbetong är precis som namnet antyder betong berikad med tunna fiber av antingen plast eller metall. De fungerar som armering och du slipper lägga och binda armeringsnät - ett arbete som är både tidskrävande, tungt och dyrt! Fiberbetongen kan man pumpa ut direkt ovanpå makadamet! Den är lite dyrare än "vanlig" betong, men den kostnaden tjänar man in på att man slipper betala för armeringsnät. Tänk på bara ett det ska vara plastfiber (inte metall) i djurstall eftersom allt materiel som kan vara strömförande måste jordas, och det är helt omöjligt att jorda varje enskild liten fiber.

Det tog drygt två timmar och sen var all betong på plats! Vi har ett golv!!! De närmsta 4-5 dagarna är det viktigt att hålla betongen fuktig. Det kan man göra antingen genom att vattna den rikligt och regelbundet. Eller så vattnar man och täcker med plast, som sen får ligga på och hålla fukten innanför. Det senare är antagligen det bästa alternativet, men eftersom det blev lite hastigt påkommet så hann vi inte skaffa fram tillräckligt med plast (det är trots allt 141 kvadratmeter golv som just har gjutits). Så vi får vattna regelbundet istället. Om betongen torkar för snabbt kan det bli små microsprickor på ytan. Enligt betongfabriken är det mest ett skönhetsfel, det påverkar inte hållfastheten, men det kan ju bli tråkigt med sprickor just i ett stall som är en relativt smutsig miljö. Det samlar lätt på sig skit i sprickor och vrår...

På den här länken hittar du bra information från jordbruksverket om du går i tankar om att gjuta golv. Och vill ni komma i kontakt med Betongfabriken på klickar ni här.

Jag funderade länge och väl innan jag bestämde mig för att betonggolv är det bästa alternativet för oss. En stenlagd gång med marksten är ju bara så himla snyggt - men hur praktiskt är det när det ramlar ned halm och damm i de små microspringor som alltid blir? Spångång tycker jag blir för mycket jobb. Det måste fyllas på och mockas, och blir lätt dammigt. Gummisten upplever jag som mer svårsopat än betonggolv, och mitt stall ska vara lättjobbat! Det är tungt nog att jobba med hästar och bo på gård som det är ändå... Och i slutändan är betonggolv det mest prisvärda, slitstarka och mest lättjobbade alternativet. Speciellt för oss eftersom vi redan har betonggolv i mer än halv stallet. Så skulle vi valt något annat alternativ så hade vi blivit tvunga att lägga nytt golv ovanpå det gamla betonggolvet, och det hade ju blivit både dyrt och tidskrävande. Istället är planen att ha en gummimatta i stallgången (inte i boxarna), som gör att den blir halkfri och tyst att gå på. Det tror jag blir jättebra! 

Här kommer betongen!

Kan ni förstå det??! Vi har ett golv! Visst blev det fint? Mitt undermedvetna gick och sjöng "Segern är vår, segern är vår! Vi har vunnit segern är vår!" hela resterande av gårdagen. Ett bildspel från hela gjutningen hittar ni på vår facebooksida Örstorp Gård AB.

Nu var det tydligen min tur att vara sjuk. Jag har känt det ett tag nu. Min man har ju varit sjuk i säkert 10 dagar (och han är aldrig sjuk!). Så det är ju mer eller mindre ett mirakel att jag klarat mig så länge. Men nu tog alltså bensinen slut och jag har haft hög feber och ont i halsen, och som inte det vore nog så har jag också haft yrsel och kräkningar och ont i magen. Ja, ni hör ju!!! Det är jättesynd om mig! Jag fick pallra mig iväg till läkaren och har fått medicin som ska göra mig frisk igen och order om att dricka mer så jag får upp mitt blodtryck igen och slutar svimma varje gång jag rör mig. Så det ska nog bli bra.

Sämsta möjliga tajmingen känns det som! Prinsessan som snart ska föla och allt annat som ska hinnas med, men det löser sig. Min man är som vanligt min hjälte och räddare i nöden och tar hand om djuren på ett alldeles ypperligt sett så jag kan slappna av och bli frisk.

Men det var inte alls det jag hade tänkt skriva om! Jag har ju länge lovat att det ska komma ett inlägg om det här med sitsträning och mina tankar om det. Och nu kan jag avslöja ett helt nytt samarbete med Equestrian Fysio och sjukgymnast Lena Gunnarsson som kommer att hålla en av sina VBR-kurser steg 1 hos oss under våren den 28/5! Dem av er som är trogna Hippson-läsare har kunnat läsa om Lena och hennes utbildningar bland annat i senaste numret av papperstidningen. VBR står för Vertikal Balanserad Ridning, och handlar helt enkelt om att hitta sin optimala balans på hästryggen. Kursen riktar sig främst mot instruktörer eller dig som håller lektioner för andra, men alla som vill förbättra sin sits är välkomna! Vi får lära oss hur det ska se ut och vad som är rätt, samtidigt som Lena med stöd av ny forskning river ned några gamla myter om sitsen och vad som händer i kroppen vid ridning, samt hur man "felsöker" ett ekipage för att hitta orsak och verkan och vad som behöver förbättras. Vill man kan man sen läsa vidare med steg 2 och 3, där kunskapen fördjupas. Jag hoppas att detta ska bli början på ett långt samarbete! Jag och Ferdinand kommer att agera demo-ekipage. Lite nervöst förstås att blotta sina svagheter inför en massa främmande människor, men tänk vilken supersits jag kommer få! Och så kommer jag förstås få en massa nya verktyg att använda på mina elever!

Att jobba med sig själv kan vara rätt jobbigt, för de innebär att man måste ta ansvar när det blir fel och inte kan skylla ifrån sig på något. Men det är det ända sättet att bli bättre! Jag tycker att det är vårt ansvar som ryttare att bli så bekväma och välbalanserade som vi bara kan för hästen att bära på. Vägen dit kan dock vara både obekväm och obalanserad och inte minst frustrerande när man försöker skapa nya vanor. Sitter vi snett eller fel så kommer hästen också belasta sig snett och "fel", till exempel genom att låsa sin ryggrad och bli framtung. Om din sits låser hästen ryggrad så kan du dra i tyglarna hur mycket du vill - hästen kommer ändå inte kunna trampa under sig och göra balanserade halvhalter. Eller om din sits säger åt hästen att gå till höger - då blir det väldigt svårt att flytta hästen till vänster. Så det handlar också om att kunna kommunicera med sin häst på ett effektivt och tydligt vis.Det här låter kanske självklart, men det är ett betydligt vanligare problem än man tror. När hästen inte gör som du hade tänkt dig måste man börja med att fråga sig själv om man verkligen ger rätt hjälper? Eller om man hindrar hästen på något vis. Ofta är svaret ja.... Genom att aktivt jobba med sin sits så kan man förbättra sin ridning avsevärt och på relativt kort tid. Men det gäller att verkligen hitta roten till problemet. Det är bra att ha tillgång till speglar och/eller någon som filmar, och så förstås en bra instruktör! Det är A och O. Med det sagt så är det precis lika viktigt att inte vara rädd för att misslyckas. Man måste få lov att göra fel på vägen innan man kan göra rätt. Och det gäller även din häst. Man får inte bli arg när hästen gör fel. Att göra misstag är en naturlig del av att utvecklas.

Att jobba med sin sits är något som alla ryttare har nytta av! Oavsett om du är nybörjare eller proffs. Oavsett om du är dressyr- eller hoppryttare, eller håller på med någon annan gren/inriktning! Så jag är verkligen så glad över detta samarbetet! Det är precis så jag vill jobba här på gården i framtiden! När jag utbildade mig till massageterapeut för drygt 10 år sedan drömde jag om att en dag kunna ha en träningsanläggning där vi skulle utbilda dressyrhästar, och självklart ha alla de senaste/bästa möjligheterna för träning av hästarna. På min drömanläggning fanns det också ett gym, en swimmingpool (helt enkelt för att jag älskar att simma), och en träningssal där vi skulle kunna träna yoga och pilates. Min lilla gård kanske inte kommer kunna uppfylla alla de kriterierna, men jag ska göra mitt allra bästa för att komma så nära drömmen som jag bara kan! Men först ska jag bli helt frisk och kry så jag orkar jobba med mina underbara djur igen, för nu är jag förbaskat trött på att ligga i soffan!

Här hjälper Lena mig med min sitsanalys. Som ni ser så tappar jag min "vänster-midja" litegranna, vilket förklarar kurvan som blir mellan bröstrygg och ländrygg när jag lyfter armen. Tidigare har jag trott att jag generellt sett är svagare i min vänstersida. Men det visar sig att mina svaga punkter är höger höft, vänster midja och höger axel. Och det blir förstås väldigt mycket lättare att korrigera och förbättra sin sits när man vet var problemen faktiskt sitter!

Vad är det som gör att livet snurrar på så himla fort just den här årstiden? Jag minns att det var samma sak förra året. Fullt ös - medvetslös liksom... Men jag klagar inte! Det är bara roligt när det händer mycket! Det gäller bara att prioritera... Och bloggen är tyvärr en av de saker som ibland får stå tillbaka lite. Men ni kan alltid följa bygget på vår Facebooksida Örstorp Gård AB, och vill ni följa mig och hästarna så gör ni det på Horse and Human's facebooksida!

Jag ville ju skriva ett inlägg om mina intryck från bruksprovet, men sen dess har jag hunnit vara på sitskurs som satt en massa griller i huvudet på mig (som jag också vill skriva om), och så har vi förstås jobbat vidare med bygget! Min duktiga man har skurit ut en tårtbit ur det befintliga betonggolvet där vår avloppsränna till spolspiltan ska gå. Det kommer bli två spolspiltor som kommer vara 2,5 meter breda. Avloppsrännan från GPA Flowsystem kommer vara 5 meter lång och gå i framkant. Ungefär 0,5 meter av den går in i det redan befintliga betonggolvet. Förutom det så har vi anmält Daisy (vår rottweilertik) till mentalbeskrivning (MH) i början av april. Det är ett måste om man vill kunna ta valpar och registrera dem som renrasiga. Och det vore ju ljuvligt med en kull små rottweilers! Finns det något sötare? Det börjar också närma sig fölningstider. Prinsessans föl är beräknad till den 6 maj! Så spännande! Hon har fått sin sista vaccination mot abortvirus, och nu tittar vi på övervakningslösningar för stallet och fölvakter så att vi ska kunna vaka på bästa sätt. Mina föräldrar kommer hit en vecka innan fölning och stannar en vecka efter för att stötta oss trötta fölvakare i vardagen. Så jag hoppas verkligen att hon håller sig till utsatt leveransdatum och inte går alltför mycket över/under tiden...

Titta så fint det blev! Här ska avloppsrännan inpassas.

Men åter till bruksprovet! Jag var bara där på lördagen för att se testryttarna. Jag satt på SWB-läktaren med hörsnäcka i öronen. Det var min tränare Kerstin Andre som var ansvarig för läktarbedömningen. ASVH ordnar alltid läktarbedömning på Falsterbo/bruksprovet/breeders. Det är förstås främst för uppfödare, men för en väldigt överkomlig peng kan vem som helst få låna en öronsnäcka och vara med. Att lyssna på Kerstin (och speciellt i år då det var ett tyst bruksprov) var som en liten mini-klinik. Väldigt intressant att få ta del av hennes tränade öga och stora erfarenhetsbank. Vi fick njuta av många fina hästar, och dagens stjärna var definitivt Ironman H som också blev bruksprovvinnare i dressyren. Han var dagens mest kompletta hingst. Dragon Welt (som på breeders förra året charmade ingen mindre än Charlotte Dujardin), var testryttarnas favorit. Han fick kanske till och med en lite väl tuff testridning då ingen av testryttarna verkade vilja kliva av... Vill man ha en snäll och positiv avkomma med arbetsvilja deluxe så ska man välja Dragon Welt till sitt sto. Han är dock lite, lite lång i ryggen så har man ett sto med lång rygg ska man kanske välja en annan hingst. Jag förstår inte riktigt poängen med att ha ett tyst bruksprov? Vem som helst kan ju gå in och läsa testryttarnas omdömen och poäng på ASVH nu i efterhand. Så vem är det man skyddar? Eller vill man undvika alltför mycket publik med allt vad det innebär? Om målet var att undvika utomstående spekulationer så har man ju misslyckats. Det är ett problem som aldrig kan lösas genom att man stänger dörrar. Vi måste snarare öppna upp dörrar, och visa att vi kan stå för det vi gör. Om målet är att skydda de unga hingstarna från publik och onödig stress, så får man kanske bygga om hela bruksprovet istället. Varför ska det vara ett publikevenemang? Hingstarna visas ju upp för uppfödarna hemma på sina stationer efter bruksprovet ändå. 

Trots så många fina hästar så var det ingen som jag blev sådär riktigt tokkär i. Den stora behållningen för mig var istället att få njuta av testryttarnas fina ridning, och speciellt då Eva Möller. Även om Theo Hansen förstås inte är precis bortkommen på en hästrygg... Två helt olika ridstilar som passade de olika hästarna olika bra. I allmänhet kan man väl säga att Eva red hästarna lite mjukare, lite mer framåt och snäppet lägre. Theo satte lite mer press, ville ha något kortare ram och ett mer kontrollerat uttryck hos hästarna. Vissa hästar blommade upp under Evas mjuka ridning och andra behövde mer stöd och gick som klockor med Theo i sadeln. Eftersom jag själv tillhör gruppen lite mindre ryttarinnor är det alltid extra trevligt att se en duktig sådan i farten. Det inger alltid hopp om att det går att bli sådär riktigt fantastisk i sadeln, även när man är begåvad med normallånga ben...

Så hur tänker jag då när jag ska välja hingst till mitt sto? Jo, jag vill gärna se att hingsten själv har presterat på tävling och /eller lämnat flertalet avkommor som har det. Det viktigaste är ju inte hur hingsten själv för sig - utan vad han lämnar till sina avkommor! Och hur ska man veta det om man inte sett ett par generationer? Jag använder alltså inte någon av de nyexaminerade hingstarna, även om det ibland är VÄLDIGT lockande! Dom är ju nya och spännande och liksom oförstörda. Samtidigt så måste man som professionell uppfödare välja en hingst som "säljer". Som får folk att tänka Wow! redan på pappret. Och sist men absolut inte minst så måste jag välja en hingst som passar och kompletterar mitt sto! Det är kanske det allra, allra viktigaste. Och så bör man fråga sig för vem det är man avlar. Många uppfödare avlar på sitt eget sto, med målet att själva rida avkomman i lätta och kanske msv-klasser. Kanske ska man då inte välja den mest elektriska och känsligaste av hingstarna? Ett bra psyke och stabila gångarter kommer man mycket längre med! 

Det där sista är inte helt enkelt eftersom vi i dagsläget inte vet om/vilka ston vi kommer ha i år. Vi är fortfarande ute efter att låna ett till två ston till för kommande säsong. Jag har väldigt höga krav på "mina" ston. De ska ha bra stam, och själva presterat bra på unghästtester eller (dressyr)tävling på minst msv nivå. De får gärna haft föl tidigare (inget måste), men inga kända komplikationer. Har du ett sto som passar beskrivningen som du kan tänka dig att låna ut så får du gärna höra av dig till oss på marie@horseandhuman.com!

Prinsessan och Doriz i sommarhagen 2016.

Hej på er! Vi har haft en väldigt produktiv och trevlig helg med svärföräldrarna på gården. Det är "äntligen" plusgrader så vi har kunnat gjuta de sista två små socklarna. Ordet äntligen får stå inom parantes, för även om det är bra ur en byggsynpunkt så hade jag nog egentligen föredragit de minusgrader och krispiga solsken som vi fick njuta av förra helgen. Som det ser ut nu har det varit jämngrått sen i fredags och idag har det regnat hela dagen. Hagarna är leriga och gräsvägarna sumpiga, och det skvoshar under galoscherna när man går över gräset på tomten. Blä! Längtar efter torra vägar och solsken!

Men lite solsken har jag i mitt hjärta och det är för att min fina Ferdinand är på G igen, och känns jättefin! Han har en hospital-plate på vänsterbak, som jag kan öppna för att göra rent och byta ut gipset. Han är så fantastisk. Står alltid snällt och tålmodigt när man fixar med honom, och är så fin att rida trots att han stått på box och borde vara både frustrerad och stel.

Men hur som helst... Plusgraderna gjorde att vi tog en liten paus i grävandet (det har förresten stått på paus mer eller mindre hela veckan eftersom min man varit iväg med jobbet nu igen). Jag har haft massor av bokföring att fixa inför momsdeklarationen. Den ska vara inne i slutet av fabruari, men min revisor är bortrest denna veckan, så det var tvunget att vara klart redan förra veckan. Men sjukt skönt att ha det klart!
Så i helgen har vi alltså gjort dom sista två små gjutningarna som vi förberedde mer eller mindre innan jul, men som det sen dess varit för kallt för att faktiskt gjuta. Vid det här laget vet ni hur vi gör när vi gjuter så jag kommer inte gå in på det. Om ni vill ha mer ingående information så kan ni söka bland de gamla inläggen! Där finns flera detaljerade beskrivningar. 

Så i kommande veckan ska vi försöka hinna med att gräva så mycket som bara möjligt. På onsdag/torsdag nånting kan vi ta bort gjutformen, och sen kan vi äntligen gräva ut runt den bakre ytterdörren. Och sen är det inte mycket kvar! Om vi är lite flitiga i veckan så skulle vi faktiskt kunna vara klara med grävandet om bara någon vecka. Men det vågar jag knappt säga högt för mina tidsberäkningar brukar alltid gå åt skogen. Sen kommer vi behöva lägga lite tid på att gräva där avloppet ska gå, det tar säkert minst 2-3 dagar bara det...

Något annat som jag verkligen ser fram emot är årets bruksprov med efterföljande hingstvisningar! Jag tänkte vara på plats på lördagen för SWB's läktarbedömning, mer än så hinner jag nog inte. Det är bara två och en halv månad kvar till Prinsessan ska föla! Hon är ett av få ston som är dräktiga med Luxus CML i år och vi är så spända på att se resultatet!

Ja, som ni hör har vi mycket på G just nu. Fortsätt följa bloggen och kolla gärna in vår facebooksida Örstorp Gård AB för löpande uppdateringar!

Hej på er! Här kommer en snabb liten uppdatering, medan jag dricker mitt morgonte. Ferdinand tackar för alla krya-på-sig hälsningar! Vi var på återbesök i torsdags och det ser väl så bra ut som man hade kunnat tro och hoppas. Han står fortfarande med hovbandage och boxvila. Han fick klartecken att gå ut om det är torrt och fint. Det har det inte varit.. Men det ska bli minusgrader i veckan vilket är bra för hans fötter, men tråkigt på ungefär alla andra sätt och vis. Det är fortfarande för kallt för att gjuta...

Det har varit en rätt så fulltecknad vecka. Min man har varit i Stockholm med jobbet, så jag var ensam på gården. Det gör att det inte har byggts så mycket. Jag har besiktigat släpet som gick igenom, haft hovslagare och tagit hand om sjuklingen mm mm. Men vi har varit desto flitigare i helgen! Vi har grävt en massa både fredag, lördag, söndag. Och som om inte det vore nog så har vi gjort en konvalescenthage till Ferdinand. Mer om den i nästa inlägg! Men nu till våran utgrävning! Det börjar nämligen se ut som något som skulle kunna bli ett golv (istället för ett gropigt månlandskap, som det varit i några månader nu). Det känns som om vi jobbat med detta i evigheter nu! Men det beror mest på att det dykt upp annat som vi behövt prioritera, tittar man på antalet "gräv-timmar" så är det inte så mycket.

Vårt golv kommer att bestå av 15cm makadam, och ovanpå det 10cm betong, allt enligt Jordbruksverkets rekommenderar. I betongen ska det förstås också vara ett 8mm armeringsnät. Armeringen och allt annat som skulle kunna bli strömförande i kontakt med ett djur måste vara jordat. Under det område som ska bli foderkammare, förråd och tvättrum kommer vi även lägga 10cm frigolit som isolering. Det är inte nödvändigt att isolera, men jag tänker att det kan inte skada, eftersom det ska vara (åtminstone delvis) uppvärmda utrymmen. Frigoliten är inte dyr så det kan det vara värt. Men det innebär att vi i denna del måste gräva 10cm djupare för att få samma nivå på alltihop när det blir dags att gjuta. Vi kommer också lägga avloppsrör som ska gå från spolspiltan och tvättrummet. Så det gäller att redan nu tänka ut vart tvättmaskinen ska stå... Under rören behöver det inte vara makadam, så vi behöver inte gräva djupare för dem, utan de kan ligga i makadamen. Men det är viktigt att de ligger stabilt så att de inte flyttar på sig när man börjar hälla betongen!

I stallgången kommer vi sen att ha en gummimatta. Den minskar både halkrisken och håller nere ljudnivån, och dessutom minskar den slitaget på betongen. Jag var väldigt sugen på en stenlagd stallgång. Det är ju så snyggt!!! Men jag blev nedröstad... Dels för att det kan bli svårt att få det tillräckligt jämt och bra så att det inte blir några stenar som ligger och glappar, och dels så blir det svårare att hålla rent mellan alla små springor som blir mellan stenarna. Ett tag var jag också inne på så kallade gummistenar, men för mig är det oerhört viktigt att stallet är lättjobbat. Och jag tror att gummistenarna är svårare att sopa och hålla rena än betong/gummimattan. Gummimattan är i jämförelse väldigt slät, gummistenarna är liksom matta och ytan är lite skrovlig. Det hade också inneburit att vi blivit tvungna att göra om även den del av golvet som redan är gjutet. Vilket förstås hade inneburit att det gått åt mer tid, jobb och pengar... Jag vet att många är förtjusta i spån i stallgången, men jag känner att det lätt kan bli dammigt. Dessutom ger det mer jobb för mig och personal med spån som ska mockas bort och fyllas på, och så måste man ju köpa in spånet! Vilket ger ytterligare en löpande kostnad - och att driva stall är faktiskt tillräckligt dyrt redan som det är! Så nej, det blir ett klassisk betonggolv, och det blir jättebra!

Någon vecka till med grävning och sen kommer vi vara redo för makadamen! Jippi!

Getting there! Här kommer det bli tre rum (foderkammare/förråd/tvättrum). Fler bilder och löpande uppdateringar hittar ni på vår Facebooksida: Örstorp Gård AB! Gilla oss gärna!

Jag älskar verkligen årsskiften! Ja, jo jag vet att det är snart tre veckor sedan, men Januari-effekten sitter i åtminstone en vecka till! Jag älskar att sammanfatta, utvärdera, planera och drömma om vad som komma skall. Just nu känner jag mig starkare, piggare och gladare än vad jag gjort på länge. Det känns i hela kroppen att 2017 kommer bli ett riktigt bra år!

Jag har bestämt mig för att satsa mer tid och kraft på mina hästar och min ridning. Missförstå mig rätt för mina hästar är mitt allt, och har alltid stått väldigt högt upp på prioriteringslistan. Men förra året kände jag att jag alltmer hamnade i ett stressläge där jag hela tiden kände att jag borde vara någon annanstans och göra något annat. Så även om jag red hästarna 6 dagar i veckan, och var noggrann med att skritta fram och av och ha en plan och allt det där, så var mitt hjärta inte riktigt där. Eller kanske var det min hjärna som var på villovägar? Jag gav det hur som helst inte 100% utan var kanske bara där till 70-80%, och det vet ni säkert att det inte fungerar. Resultatet blev att jag kände mig stressad och trött, vilket gjorde mig spänd och stel, vilket gjorde att jag fick ont i kroppen och fick huvudvärk och migrän. I slutet av 2016 hade det blivit till en ond cirkel där jag hade migrän mer eller mindre varje dag, och ingenting blev riktigt bra.

I år bestämde jag mig därför för att prioritera mig själv. Det får vara slut på migrän nu! Därför har jag börjar meditera och göra ett enkelt yoga-program varje dag. Det är helt sjukt vilken effekt jag har fått! Huvudvärken är inte helt borta, men oändligt mycket bättre! Jag känner mig inte alls lika stressad och dessutom har jag så mycket energi att det nästan är jobbigt! Jag blir ju alldeles rastlös och uttråkad på kvällarna! Innan var det äta mat, se på tv, somna i soffan som gällde... Nu är det äta mat, se på tv, bli heltokig av tristess... Jag måste kanske skaffa mig en ny hobby? Eller kanske bara fler hästar?! Vad tycker ni?

Självklart märker jag även skillnad på hästarna! Dom går som aldrig förr! Det är så roligt! 2017 kommer bli ett bra år! Vi kommer få vårt första föl, jag och Ferdinand ska ut på tävlingsbanan och vi kommer bli klara med vårt stall! Och vem vet? I framtiden kanske jag kommer ha en yoga-studio ovanför sadelkammaren där jag kan hjälpa ryttare att hitta balansen - i sadeln och i livet? Jag har massor av idéer! Det ligger kanske ett par år framåt i tiden, men det hade ju varit väldigt roligt att kunna använda all den utbildning jag har i människans anatomi, även om mina händer inte kan massera lika mycket som jag gjorde förr. Men först ska vi bygga ett stall!

Vi väntar just nu på att temperaturen ska gå upp över 10 grader så vi kan göra våra sista sockelgjutningar. Det ska bli en köldknäpp nu i veckan (skånsk köldknäpp = -2 grader om nätterna och typ 0 gradigt på dagarna). Efter det hoppas jag att det går upp igen. Under tiden kommer vi jobba med att gräva ut, och fram för allt jämna till det sista i jordgolvsdelen av ladan. Blir det inga plusgrader efter det så fortsätter vi med att lägga in makadam som ska ligga under betongen för att skydda och leda bort fukt. Jag ska ringa till betongfirman imorgon och ställa lite frågor så vi är säkra på att vi gör allting rätt. Det är jobbigt och onödigt att behöva göra om. Noggrannare redogörelse kommer i nästa inlägg! Löpande uppdateringar får ni som vanligt på vår facebooksida: https://www.facebook.com/orstorp/?ref=bookmarks Namaste! 

Så var julhelgen avslutad för den här gången och jag längtar redan litegrann till nästa gång. Men bara litegranna. För ännu mer ser jag fram emot 2017 och vad året kan tänkas ha att erbjuda!

Vi har haft en riktigt lugn jul och nyår. Den fjärde advent hade vi fest för grannar och vänner är på gården, något som verkar bli en årlig tradition. Och på julafton samlades den närmsta familjen på bägge sidor för att fira tillsammans. Mamma och pappa kom ned till festen och hjälpte sen till med allt från att pynta huset, till städning och matlagning. Till och med syrran, som jag träffar alldeles för sällan kom ned och andades lite lantluft några dagar över jul! I mellandagarna har vi tagit det superlugnt, och med undantag för någon enstaka lektion - inte arbetat överhuvudtaget! Vi har fikat med vänner, tagit sovmorgon, ätit mängder med julgodis och helt enkelt passat på och vilat upp oss riktigt ordentligt. Vi klarade oss relativt oskadda genom stormen, om man räknar bort strömavbrottet som varade från 04:40-14:00 i hela östra Asmundtorp. Jag visste ju att jag skulle få bra nytta av min nya ridkjol som jag fick i julklapp! Hade dock inte räknat med att det skulle vara i vardagsrummet framför brasan för att undvika att frysa ihjäl under frukosten....

På nyår valde vi att stanna hemma med djuren, och körde pyjamasparty och femrättersmeny för två - eller tre då - med Daisy! Mina hästar har tack och lov aldrig varit särskilt skotträdda, men med ett dräktigt sto i stallet känner man sig förstås lite nervös inför tolvslaget. Vi hade förberett genom att sätta för stallfönstren på utsidan. Eftersom vädret var gynnsamt (uppehåll och vindstilla) så använde vi vanlig kartong och träskruvar. Och så såg jag förstås till att dom hade hö hela kvällen och speciellt på tolvslaget så att dom skulle hålla sig lugna och distraherade. Kvällen förlöpte utan några incidenter. Daisy bryr sig inte heller om smällarna, hon var dock lite arg på grannen som gick runt i mörkret med en ficklampa när han skulle tända sina raketer. Inte ok att smyga runt i mörkret på det där viset enligt rottweilern. Även om det är på sin egen tomt...

Vi har också funderat en hel del på vad vi vill åstadkomma under de närmsta månaderna och det kommande året. I år SKA vi bli färdiga med det nya stallet. Jag skulle tro att vi faktiskt redan är färdiga med i alla fall en tredjedel av grovjobbet. Allt det där tråkiga som inte kommer att synas sen... Vi satsar på att bli färdiga med golvet under januari (men det beror lite på vädret om vi kan gjuta eller inte), och hela stallet ska helt enkelt vara klart till sommaren. Min man har en extra semestervecka att ta ut innan april, och sen tar vi ett sista ryck under hans semester i sommar. Förutom det kommer vi att behöva bygga minst 1-2 kvällar i veckan och så mycket som möjlig på helgerna. Behöver jag säga att vi ser fram emot att bli färdiga... Det är rätt jobbigt att dubbeljobba på det här viset, även om det är roligt när man ser saker växa fram. Nånstans i allt detta ska jag hinna rida och träna med mina hästar. Jörgen ska spela fotboll och det där som kallas "livet" ska visst hinnas med också... Men, men... Jag har som sagt en riktigt bra känsla inför 2017. Så nu kör vi!

Hej på er! Vi har haft manfall i helgen! Ryggskott och sjukdom har gjort att arbetshandskarna fått ligga lite på hyllan. Istället har vi ägnat lite tid åt att julpynta på gården. Med en hjälpande hand från svärföräldrarna har ljusslingan kommit upp i päronträdet på gårdsplan, en liten gran pryder förstutrappen och en krans med granris, kanelstänger och torkade apelsiner hänger på ytterdörren. Och inne i huset har vi fått upp ljustakarna i matsalen, och en stjärna i köksfönstret. Det blir genast julstämning på hela gården! Visst behöver man lite extra ljus i vintermörkret? Men i brist på byggnyheter tänkte jag istället bjuda på en riktig nostalgipärla som dök upp i mitt nyhetsflöde härom dagen. Året var 2009 och jag hade precis avslutat min tjänst hos Minna Telde. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra med mitt liv och framtiden var ett oskrivet blad. Det här inlägget skrev jag min första riktiga arbetsdag i Frankrike. Låt mig ta det från början....

"I mitt jobbsökande hittade jag en annons från Pamfou dressage som fångade mitt intresse. Isabell Judet som driver anläggningen är internationell dressyrdomare, Jean-Claude Cheret är tränare på hög nivå och deras dotter tävlar svår dressyr internationellt och har vunnit franska mästerskapen för young riders. Ja, det låter ju bra. Så jag mejlar och får svar. De vill gärna att jag kommer. De utlovar möjlighet till mycket ridning och träning och jag bokar flygbiljetter till Paris. Gården ligger ca 1½ timme sydöst om Paris. Men det är med viss skepsis jag åker dit. När något låter för bra för att vara sant är det oftast inte sant, är en läxa som jag lärt mig genom åren. Dessutom blomstrar min verksamhet på hemmaplan och jag är nästan helt övertygad om att jag hur som helst inte ska flytta till Frankrike. Men det kan ju vara ett spännande litet äventyr ändå, så jag åker.

Första intryckt är sådär. Jag kommer fram efter att ha rest en hel dag. Det regnar. Vi hittar inte varrandra på tågstationen och jag får vänta nästan 40min extra. Det är Jean-Claude som hämtar mig och vi för ett taffligt samtal på knagglig engelska. Det är kolmörkt när jag kommer fram och jag är trött och blöt. Jag visas till ett litet, men mysigt rum där jag ska bo. Dock har luftfuktigheten krypigt in och gjort allting i rummet fuktigt och kallt. Det element som ställts in har ännu inte hunnit värma upp rummet. Den kvällen lärde jag mig två nyttig läxor - res aldrig utan pyjamas och hårtork! Efter att ha bylsat på mig underställ, collegetröja och raggsockor och med elementet uppdraget till sängkanten, kryper jag ned i min fuktiga, halvråa säng och försöker sova. Eftersom jag sover ovanför stallet och inte riktigt är van vid ljuden som hästarna för på nattetid blir det en rätt orolig natt med många uppvaknanden.

Morgonen därpå regnar det fortfarande. Jag känner mig fortfarande fuktig in på bara kroppen och känslan förbättras knappast under dagen. Men jag får rida fyra hästar och får lektion på två av dessa. Eftersom jag inte ridit på två veckor, och mest legat på soffan, blir jag både trött och svettig. Det känns kul att träna, men är svårt att avgöra om det gått bra eller inte. Det finns skillnader i hur Minna och Isabelle undervisar, men jag tycker att jag anpassar mig bra och lär mig. Vi äter rester från helgen till lunch, och klockan 20:00 är det middag i Isabells o Jean-Claudes hus på gården. Jag känner mig fortfarande mest blöt, lite osäker på min prestation och allmännt förvirrad av allt nytt.

Dagen därpå skiner solen och allt känns genast bättre. Det är en vacker anläggning med ett ridhus, två utebanor och stallängor med uteboxar omgivna av en park med lövträd och en liten bäck. Runt omkring anläggningen breder lövskog ut sig över det kuperade landskapet. Jag ska rida två unghästar för Jean-Claude idag. En 3-årig valack vid namn Simba, och en 4-årig hingst vid namn Saladin. Det går bra och jag får mycket berömm av Jean-Claude. Det är som balsam för min sargade ryttarsjäl. Sargad är kanske en överdrift, men klart kantstött får man ändå säga. Under dagen rider jag fyra hästar till, och får lektion av Isabelle på en av dem. Vi rider mycket förvänd galopp. Det var länge sen, och jag känner mig lite ringrostig, men det går bättre och bättre och till slut är det riktigt bra. Isabelle fattar alltid galopp för ytterskänkeln (typiskt, och jag som spenderat ett år med att skola om mig till att fatta för inner).

På lunchen sitter vi ute i solen och äter (i november!) och jag känner hur bra jag trivs och hur mycket jag tycker om alla människorna här. På gården finns också Tiffanie som är Isabelles groom. Hon gör i ordning hästar till Isabelle, men är också en rätt duktig ryttare själv. Hon pratar dock bara franska och det blir många stora gester och frågetecken oss emellan. Mot slutet av veckan har vi lärt oss ett slags kodspråk bestående av lösrykta ord på franska och engelska kombinerat med yviga gester. Där finns också Mimi. Hon går i skolan på dagtid och kommer ut vissa eftermiddagar/kvällar och rider 4-5 hästar. I stallet jobbar Michelle (en man) och Joha (typ, gud vet hur det stavas) som sköter all mockning, utfodring, sopning, harvning och allt annat som behöver göras med själva anläggningen.

Vartefter dagarna går trivs jag mer och mer. Min ridning går från klarthet till klarhet och jag får rida massor av olika hästar. Bland annat får jag öva seriebyten och piaff, samt sitta upp på en mycket fin 3½-åring som just kommit till gården. Det är helt enkelt för bra för att vara sant, med undantag för det faktum att det faktiskt är just sant. Och ett faktum börjar klarna för mig - jag vill vara här! Men jag vill ju vara hemma också... Träffa mina vänner, vara med Jörgen, ha mina kunder... Men Isabelle har en lösning på det också! Det är ju bara att jag åker hem var femte vecka. Det skakar vi hand på. På lördagen liftar jag med en av Isabelles elever in till Paris där jag ska övernatta och blir bjuden på femrättersmiddag hos hennes syster Anna. Tidigt på söndag morgon är det nämligen dags att åka hem till Sverige igen. Men bara för en kort stund. Här hemma har jag haft en hektisk men underbar vecka. Full av förberedelser, förväntningar, underbara vänner och julmys. Det är så mycket som ska fixas. Detta blir en ny era i mitt liv. Dags och sprida mina vingar och flyga, eller ja, åtminstonde rida mot nya äventyr!"

Här kan ni njuta av några fina bilder från Parc de Chapuis: